Goliat och Sunes bravader

Ny blogg

2011-04-11T09:56:00.001-07:00

Nu har jag startat en ny blogg! VARMT VÄLKOMNA DIT!
Det är inget fancy än, men jag tänker att jag hellre vill börja blogga på en gång och ta designen senare. Så ni får ursäkta röran, vi bygger om!

www.cickan.wordpress.com

Hard work

2011-03-27T11:54:00.000-07:00

Raderade lite bilder för att ni skulle få ett litet smakprov på vad vi har haft för oss i helgen. Mattias jobbar som jour i kommunen och den här helgen följde jag och hundarna med på rundorna för att Sune skulle få miljöträning. Goliat fick ju så klart också följa med, men han fick inte följa med in. Goliat är nämligen en världsvan jour-runde-hund som inte bryr sig ett skit om miljöerna på reningsverket (ja, dom får självklart inte gå in där det rena vattnet är), fjärrvärmepannorna och alla andra ställen som ska kollas till. Sune däremot har ju inte varit med förut. Han knatade på i gallertrapporna, blev inte rädd för vare sig pysande ljud och skramlande pannor. Det enda som han tyckte var riktigt läskigt var nog reningsverket ändå. Man själv överväldigas ju av doften som slår emot en, tänk då hur det är för en hund?

Det bästa, förutom miljöträningen, är att alla områden är inhägnade. Latjolajban säger hundarna!

Det som fascinerar mig med Sune är ändå att nyfikenheten alltid tar överhand. Han var helt klart berörd, men skulle ändå fram till allting, och det gjorde han genom att stå med benen brett isär och bli ungefär tre meter lång för att nå fram och nosa på saken som skrämt honom. Han är för underbar! Efter en kort inspektion av den otäcka miljön var han precis som vanligt och kutade runt bland bassängerna och tyckte livet var latcho.

Snacka om att jag har det bra som har möjlighet att ta med mina hundar på sånt här?

Den nya bloggen är på gång. Håll ut!

Förlåt mina kära läsare.

2011-03-24T10:59:00.000-07:00

Jag måste väl meddela, och som ni själva kanske märkt, att jag är inne i en liten bloggpaus. Anledningen är ganska enkel: jag har tydligen använt upp allt utrymme jag får använda här på blogspot. Detta innebär att jag inte längre kan lägga ut bilder, utan att få radera från gamla inlägg.
Så för tillfället är en ny blogg på ihopsnickrarnivå.
Under tiden så lyser vi med vår frånvaro här i cyberspace. Eller så får jag väl skriva men utan bilder, och det blir liksom inte samma sak. Jag tycker alltid att allt blir så mycket mer levande med bilder. Idag valde jag i alla fall att lägga upp första bilden på mig och Sune tillsammans (på bekostnad av en gammal bild som ni förmodligen inte kommer att sakna). Detta är taget samma dag som jag hämtade honom.. Det känns redan som så längesen, ändå när man tänker på det så var det ju ganska nyss. Knasigt.

Jag ska väl i alla fall nämna att Sunes nya dagmatte och husse är HELT underbara! Han kommer ha det så bra veckorna som kommer när jag praktiserar på sjukhuset. Goliats passning blir lite mer ihopsnickrad, men det är ju lättare med honom i och med att han kan vara ensam hemma längre stunder. På tal om ensamträning fungerar det faktiskt riktigt bra att lämna Sune nu. Varje gång jag lämnat honom de senaste dagarna har han varit helt tyst och legat vid dörren när jag kommit in igen. Jippie!

Sune har blivit en stor pojke

2011-03-20T00:16:00.000-07:00

Inatt sov Sune för första gången i hallen tillsammans med Goliat. Hans biabädd har alltid varit inne i sovrummet, mest för att jag har velat ha koll på om han behöver gå ut mitt i natten. Tanken från början var att vi successivt skulle flytta ut honom till dit han ska sova (Mattias vill inte ha några hundar i sovrummet),men likt många andra av de storslagna reglerna har vi liksom inte kommit så långt så vi har fullföljt.
Tills inatt.
Jag bar helt sonika ut Sunes bädd och ställde den i hallen, precis utanför sovrummet och sedan gick vi och la oss med stängd dörr. Jag är chockad när jag kan meddela att det inte var några protester alls från Sunes sida. Jag önskar så att han kunde vara lika avslappnad med att vara "ensam" på dagtid...

En annan något mindre trevlig "stor-pojke-faktor" är att han har börjat fälla. Förut har han ju varit så där härligt valpofällig. Men nu dröser pälsen av honom. Så det är väl bara att säga "Välkommen till 15 år av goldentäcke på golvet, Cecilia". Golden är ju som bekant makalösa med det här med pälsfällning och det visste jag redan när jag köpte honom. Men man har ändå, dum som man är, gått och hoppats att han skulle vara undantaget som bekräftar regeln.

Någon som har erfarenhet av goldenpäls och har några tips på hur man kan göra i framtiden för att få honom att fälla så lite som möjligt? Det jag själv kommer på är så klart bra foder och regelbundna borstningar med exempelvis furminator samt ett bad nångång emellanåt.
Mycket text idag och ingen bild alls. Men det blir ändring på det i eftermiddag. Vi ska nämligen på valpspecial med instrukörsutbildningen, det är strålande solsken ute och jag ska passa på att fotografera gruppen tänkte jag. Återkommer!

Goliat och solen

2011-03-19T07:16:00.000-07:00

Årets första riktiga långpromenad avklarad. Vet inte när jag senast var så mör i kroppen efter en promenad. Jag och Goliat gick "skoljoggenrundan", vilken visade sig befinna sig under knähög snö. Detta resulterade ju givetvis i att jag virrade bort mig i skogen och befann mig till slut mitt i ingenstans. Skaren var så där precis lagom töad, sådär så man vid varje steg tänker att "jadå, den håller, skiiit det gjorde den inte!". 2 timmar ute i detta har gjort mig en smula.. mör.
Jag hoppas, i min trötthetsmisär, att tjockisen Goliat är lika trött. Nu blir det nämligen hårdträning och bantning för hans del framöver. Jag förstår inte hur han har kunnat bli så mullig? Förmodligen ungefär av samma anledning som att jag under vintern har gått upp 4 kilo. För mycket mat och för lite motion. Men nu ska det bli ändring må ni tro!

Beach 2011, here we come!

Träning i solsken

2011-03-19T04:10:00.000-07:00

Underbart solsken idag och jag har verkligen tagit tillvara på solstrålarna må ni tro! Först inledde jag dagen med att träffa Sofia. Vi gick en promenad i skogen och såg spår efter både räv, rådjur och vad vi tror kan ha varit en varg. Sedan gick vi till fotbollsplanen, lånade ett bås och drack varm mintchoklad och åt kärleksmums. Det var lika gott som det låter! Efter fikat blev det lite träning på den plogade parkeringen. Sune och jag lekte, bytte saker och tränade egentligen mest "det är skitkul att följa med matte och gå vid sidan". Jag försökte att tänka på belöningsplacering och att belöna när jag tyckte att han var nära den målbild jag har i mitt huvud. Det vill säga; tätt invid min sida med sin bog vid mitt knä, huvudet riktat uppåt med ögonkontakt och viktigast av allt = härlig attityd! Jag vill gärna att han ska tycka att fotgåendet är jättekul. Tänk om jag i framtiden kan säga att jag har en hund vars starkaste moment är fotgåendet. Det moment som med Goliat har känts som Mount Everest att bestiga. Det hade varit nåt det!

Fina Sofia och hennes Frodo

"High five!"

Ska njuta in i det sista

2011-03-18T11:56:00.000-07:00

Vi har det mysigt, ja det har vi verkligen. Men snart är det slut, tyvärr. Imorgon bär det av igen.

Hej spökåldern

2011-03-17T08:04:00.000-07:00

Lånad bild på Spöket Laban

Sune är helt klart inne i den berömda "spökåldern". Varför jag tror det? Jo, den uppfattningen fick jag i alla fall när jag fick armen nästan avsliten på promenaden förut under Sunes första (och förhoppningsvis enda) panikångestflyktförsök.
Ja, jag ska förklara.
Vi hade varit på en längre promenad i skogen och var nästan framme vid mammas hus när en moppekille kom sparkandes fram på sin moped i hopp om att kicka igång den. Sune tyckte ekipaget var ytterst suspekt och trippade fram med stora ögon, men jag knatade väl förbi som med allting annat som intresserar honom (typ barn, människor, skällande hundar). Tyvärr valde mopeden att starta precis när vi skulle passera och det var då Sune höll på att skita ner sig av rädsla. Goliat gjorde väl inte saken bättre när han trodde att Sune skällde till för att grannar stod och hackade bort is på sin parkering och tänkte att "ja nu tar i dom asen!" och skällde han med. Hej och hå. Vi fick inte heller något direkt avslut på rädsleyttringen då moppepojken var så rosenrasande över sin ickefungerande moppe att jag inte hade mage att våga fråga om han kunde tänka sig att hälsa på min stackars skiträdda unghund. I annat fall hade jag gärna velat att Sune skulle fått gå fram och nosa på den otäcka mojängen.

Så för tillfället hoppas jag att den otroligt överdrivna reaktionen är sprungen ur någon form av spökålder och så får vi väl helt enkelt leta reda på en glad moppepojke att hälsa på en annan dag.

En timme i morgonsol

2011-03-17T02:09:00.000-07:00

Gräver du så gräver jag!

Snusläppen Sune

Barn nuförtiden är galna...

Barn måste vara det allra bäst i utmattningssynpunkt, för både hundar och fastrar. Jag och jyckarna har spenderat en timme nu på morgonen till att följa med i denna galna pojkes förehavanden, och jösses, nu ligger vi alla utslagna, både jag och hundarna. Farmor har kollapsat på soffan för längesen. Hjälp, vilken energi! Pojken sprang upp, hoppade ner, sprang upp, hoppade ner, och Sune var ju så klart tvungen att springa med i varje vända.
Jag har gått och lagt mig halv nio varje dag denna vecka, helt slutkörd efter att ha passat barn och lyssnat på allt tjatter, gnäll, skratt och tjoande hela dagen lång. Och detta är bara två, tänk hur dagisfröknar har det? Det blir rena rama semestern att börja praktisera på sjukhuset om en vecka.

Ibland tror jag att han kanske inte är så korkad ändå

2011-03-16T12:53:00.000-07:00

Strategisk placering

"Man får väl inte vara dum" sa Sune och placerade sig under den stol där det är mest sannolikhet att godsaker dimper ner. Nåja, tänker jag. Det gör väl ingenting om han käkar lite fiskpinnar nångång ibland.

Idag träffade jag min kompis Sofia och hennes pinscher Frodo. Vi gick till lekparken så hennes son kunde klänga runt som en liten apa medan vi tränade hundar så det stod härliga till. Jag har bestämt mig för att fokusera på det positiva numera. Skapa mig positiva målbilder i huvudet, se för min inre syn hur jag vill att det ska se ut när det är färdigt. Sofia jobbar som jobbcoach, men hon gör sig minst lika bra som hundförarcoach. Jag känner mig mycket stärkt och peppad! Tänk vilken skillnad det gör med lite sällskap under träningspasset!

Idag skötte sig Sune lysande. Vi tränade både på att leka med störning (i form av barn och annat hundekipage i vild lek) på en ny plats. Detta var inga problem! Vi gjorde små , enkla positionövningar, stadga i sitt och ligg och en liten godissöksövning. Vi tränade lite "sitta vid sidan när någon kommer fram och hälsar på matte"övningar. Detta är svårt för Sune, så det får vi jobba vidare på. Men mest blev det vild lek. Och efter träningen gick vi hem till Sofia där jag fick god tomatsoppa och trevligt samtal och stor kopp rooibosté med honung. Mysigt.

Barnhunden

2011-03-15T06:11:00.000-07:00

Sune och barnen har mycket skoj tillsammans må ni tro! Favoriten är att leka jage. Det vill säga, F springer runt runt och Sune springer efter med en leksak i munnen.....

När man inte leker jage kan man fläka sig över barnens leksaker för att möjligtvis få sig lite klappar och gosar. Eller så knycker man deras leksaker, det går också bra, för då skriker dom i högan sky och blir jätteroliga!

"Schjuuune, nääääääääj!"

.... Eller så kan man vid första bästa tillfälle slicka dom i ansiktet, då skriker dom också i högan sky och då blir det fart på hon den där matten också, vilket jag ju gillar bäst av allt! Till och med farmorn börjar tjoa. Förstår inte varför det blir sånt liv för lite pussar och eventuellt lite tacklingar? Näe, det förstår jag verkligen inte.

... Men det bästa är väl ändå att få busa med varelser som tål att bli bitna i baken. Det är nog det bästa ändå.

Lördagsmys

2011-03-12T07:52:00.000-08:00

Frukoststund

Goliat håller sig på avstånd och ligger och solar istället...

Frodo och Sune busar

Öyvind och Aaron med "Björnbröder" i bakgrunden

Idag myser vi med familjen. Vi hann även med att gå och grilla några korvar med familjen Ohlsen och jag och Goliat gick en långpromenad på tu man hand. Nice. Mycket nice.

2011-03-11T06:23:00.000-08:00

Vi har haft ena riktiga slöa dagar må ni tro. Det har fryst på ute igen så det är lika med självmord att försöka gå på promenad. Istället har vi gått ut och pulsat i djup snö genom skogarna, tränat lite apportering och slappat framför kaminen. Ikväll kommer tjocka släkten hit och då blir det nog fullt sjå för hundarna att hålla koll på allt folk och alla barn.

Grattis Sune på 7månadersdagen!

2011-03-09T11:43:00.000-08:00

Mira

Dagen till ära for vi hela vägen till mors trakter för att hälsa på lite. Passade också på att svänga förbi några vänner, Sune fick ett svalt välkomnande av papillonarmén, som tyvärr verkade immun mot hans charm. Skönt också att han fick träffa deras blandras Flame, en äldre klok tik som uppfostrade honom hårt men rättvist. Det är såna hundar jag ska låta honom träffa lite mer regelbundet, så han får lära sig att veta hut (ja, när han blir för hårdhänt i sin lek alltså). Han fick också träffa katter för första gången sedan han flyttade ifrån gammelmatte, och han blev mycket glad över detta. Han labbade till stackars Goblin så hon blev nästan platt stackarn.
C-uppsatsen är på väg att skickas in och sen ska jag ha lite ledighet tänkte jag. Härliga tider! Jag hoppas på trevligt väder fram över så man kan ta lite skapliga kort. Ni får hålla till godo med dåligt ljus och redigering under tiden.

En djävul i solsken

2011-03-08T06:40:00.000-08:00

Nu är vi åter installerade i hemmets trygga vrå. Men på väg hem svängde vi förbi på Ökebacka för lite fika i solskenet och för att tjöta lite skit med Hanna. Vi gick en kort sväng med hundarna i koppel och så la vi lite spår och sen var det väl inget mer. Goliat fick ett vad jag trodde var ett jättejättelångt spår, som så klart visade sig ta cirka tre minuter att gå med hunden. Men han jobbade på intensivt och plockade upp båda föremålen som jag lagt ut i spåret. Mycket trevlig attityd!

Jag passade på att knäppa lite kort på Devil också, när vi ändå hade så fint väder och allt. Lägger in ett urplock, du får be om resten på mail eller något Hanna!

Favorit i repris..

2011-03-07T22:14:00.000-08:00

Jahopp. Så var det då dags för magsjuka igen. Denna gången har Sune spytt hela natten och jag har varit vaken sen tre-tiden då jag insåg, efter att ha försökt gå och lägga mig ett par gånger, att det skulle bli lättare att helt enkelt sitta uppe. Tur man kan streama teveserier, jag säger då det.

Jag förstår mig inte på Sunes mage. Jag vet egentligen aldrig vad det är han reagerar på. Allt går fint, tills helt plötsligt när hans mage kollapsar totalt och det bara sprutar åt alla håll. Jag har visserligen hört talas om att hundar också kan få magsjuka, men fyra gånger på en och samma vinter? Det låter ju helt orimligt. Nåväl. Nu blir det dietfoder, prokolin och canikur och vätskeersättning och ta-det-lugnt-dagar och hela köret så får vi se om det vill vill stabilisera sig. Goliat får sympatifasta tillsammans med Sune, han var också dålig i magen igår men inte alls lika illa som Sune. (Så ja, teorin för tillfället är ju att dom har ätit något båda två, men det tog värre på Sunes känsliga mage, medan Goliats plåtlåda till buk klarade sig med bara lite svinn).

Mattias skyr hundarna som pestsmitta när dom är sjuka på det här viset, så nu ska jag fly härifrån tänkte jag. Mot shöörwooodskogen! (Mullhyttan).

Mer vuxen än valp

2011-03-07T05:32:00.000-08:00

Mina små stjärngossar

Det blev tyvärr ingen resa till Ökebacka. Däremot fick jag, nu efter lunch, ett mms från Hanna med en bild på Devil och kommentaren "Min valp är mer vuxen än valp!" Precis samma sak slog mig när jag ser bilder på Sune från idag. Han är ju... en hund!!? Inte längre någon liten ullig, tultande klumpeduns. Nu för tiden är han dessutom ganska spänstig. Ja, i alla fall för det mesta!

Idag gick jag och vovvarna en promenad hemma hos svärföräldrarna. Jag var tvungen att stanna bilen och ta ett kort på allén upp till deras by. Det är så vårigt ute! Det känns i luften nu. Nu är den på väg. Detta är inte bara ett "töväder mitt vintern". Detta är våren som är på väg! På promenaden gjorde jag ett par små leta-övningar till Sune. Jag sätter honom att stanna och själv går jag ut cirka tio meter och gömmer en leksak bakom ett träd eller i någon hålighet. Sen går jag tillbaka och skickar ut honom att leta. Detta fullkomligt ÄLSKAR han att göra, och han är som en liten målsökande missil på väg tillbaka till mig. Jag blir så glad att det äntligen har börjat lossna för oss! Det känns så befriande att ha möjlighet att göra såna här enkla små upplet och sökövningar. på promenaderna. Dels för att det är så himla skoj, och dels för att det känns som att vår relation växer så det knakar i och med dessa.

Jag lade också ett litet spår till Sune. Det var cirka 60 meter långt, ganska rakt och i spårslutet låg en leksak. Det märktes att han började jobba redan på väg från bilen. Han tog sig an uppgiften på största allvar och var mycket koncentrerad. Tyvärr hade jag, som vanligt, lagt ett både för kort och för lätt spår för honom. Nu när tövädret erbjuder lite barmark ska jag nog våga avancera våra spår till både längre och lite lurigare.

Sune, som fyller 7 månader den här veckan!

Blogga med nya tag!

2011-03-06T23:40:00.000-08:00

Sådär- nu är vi hemkomna efter en helg fylld med vilda skrik, bajsblöjor och en och annan lugn stund (men det var mer av den andra varan). Jag har hela helgen ägnat mig åt barnpassning då min käre storebror åkte Vasaloppet. På tal om det, rätt fantastiskt att genomföra hela Vasaloppet utan att ha tränat innan. Jag önskar att jag också hade den där envisheten i generna. Tydligen hade han så ont i ryggen så han inte kunde resa på sig nu, men ett fint diplom fick han för mödan som ska ramas in och sättas upp. Bra jobbat brorsan!

Både jag och hundarna är helt slut efter helgen! Goliat har skött sig ypperligt, han skällde inte ens när små barnfötter kom tassandes och dörren gled upp med ett långsamt knarrande mitt i natten. Om dagarna höll han sig undan rätt effektivt, förutom när det vankades mat förstås. Då placerade han sig, väldigt strategiskt, under köksbordet i väntan på att små barnhänder skulle "åka tappa dän". Nåja tänkte jag. Om jag får barn nångång får det bli strikt förbud att äta saker under köksbordet, men för tillfället hade jag fullt sjå med att bara få i barnen mat. Dom lyckades nästan övertyga mig om att dom "brukar få dricka coca cola till frukost" och "brukar få äta ostbågar till lunch".

Sune nu då. Tänk om man kunde ha en treåring som belöning efter ett väl genomfört moment i framtiden? Det hade varit perfekt. Barn är nämligen det bästa han vet. På gott och ont kan man väl säga. Han förstår inte när han blir för hårdhänt och barnen tycker det är roligt att leka med honom- tills det gör ont... Mot slutet av helgen, när jag lyckats styra upp regler som "man får inte springa inomhus" eller "lämna inte leksaker framme som du inte vill att Sune ska bära runt på" eller "ropa inte på Sune, kasta ut din favoritleksak på golvet och bli arg för att han tar den" så tycker jag ändå att det gick bra. Rasmus och Sune hade jättekul ute på fälten och inne hade lilla Felicia och Sune det mysigt när hon hade kafferep med dockservisen och matade Sune med torrfoderkulor på små små assietter. "Assego!!!" Det är verkligen synd att jag glömde kameran, detta ögonblick hade inte gjort något att föreviga med ett kort!

Idag ska vi finjustera c-uppsatsen, sen ska jag åka till Ökebacka och lägga spår med Hanna och sen tänkte jag åka hemåt. Jag återkommer, med dagsfärska bilder!

2011-03-05T12:22:00.000-08:00

Jag och stjärngossarna är i urskogen och har varit utan internet ett par dagar. Vi passar min storebrorrs barn när han är och åker Vasaloppet. Jag vet inte vad som är mest chockerande- jag som barnvakt eller min bror på skidor. I vilket fall går det jättefint och hundarna sköter sig utmärkt! Återkommer snart till bloggandet igen. Kram på er alla!

Ensamträningen fortskrider

2011-03-02T12:05:00.000-08:00

Har "möblerat om" i min lilla cell....

Idag fick stjärngossarna vara ensamma en stund medan jag i strålande sol traskade upp på staden för att uträtta sådant som vuxna människor gör. Nämligen i bankärende med ett gäng helknepiga vuxenbankpapper i högsta hugg. Tyvärr, eller kanske ska jag tycka att det vara bra, så var banken stängd. Men detta gör ju bara att jag har ett ärende till imorgon att uträtta! Sune hade skällt några skall när jag gått, men sen såg det ut att ha varit lugnt enligt min inspelning. Så det går framåt i alla fall.

En annan sak som fortskrider är c-uppsatsen. Imorgon ska den visst vara färdig och vi har inte ens gjort klart resultatdiskussionen ändå. Men det är väl så det ska vara när man skriver c-uppsats vad jag har förstått. Så där svettigt, dödsångestframkallande och fruktansvärt. Men snart är det klart och när detta är över och praktiken börjar kommer man att längta tillbaka till "när man skrev c-uppsats, för det var ju så himla skönt". Jaja, jag kan visst aldrig bli nöjd.

En som däremot ALLTID är nöjd, det är Sune det. Han är en riktigt liten livsnjutare.

2011-03-01T10:26:00.000-08:00

Idag, förutom att sitta med c-uppsatsen och känna min hjärna ihopskrumpna som en gammal rutten äppelskrutt, har vi varit på hundklubben en sväng. Jag promenerade en sväng med båda killarna och promenadsällskap, vilket faktiskt gick förvånansvärt smärtfritt. Det gav mig lite hopp för livet så där. Jag och Sune har börjat träna högersvängar och Goliat och jag filar på högersvängar fast vänstersvängar- ja alltså, det blir ju det när man har hunden på höger sida istället. Heelwork to music, here we come!

Latcho liten pryl

2011-02-28T08:06:00.000-08:00

"Vilken latcho liten pryl!"

Jag såg helt plötsligt "min lilla bebis" med helt nya ögon, när han och lilla söta Meya fick träffas för första gången. Meya var lika svårflörtad som dom flesta andra fruntimmer Sune har träffat, och han har nog börjat ge upp hoppet om det släktet vid det här laget. Isa var nämligen inte heller speciellt imponerad (och Kila ville äta upp honom igår). Sune lever inte upp namnet som "tjejtjusare" om man säger så...

Goliat var ungefär lika trött på ungdomarna som vanligt och gick och la sig under första bästa köksbord för att få lite ro. Skönt att få lite promenadsällskap i vilket fall, det får gärna bli fler gånger!

Stor och liten. Foto: Boel

Meya, den lilla ligisten

Intensiv dag är bara förnamnet

2011-02-27T12:59:00.000-08:00

Har haft en härlig dag med en underbar avslutning!

Inleddes med avslutning på valpkurs. Sorgligt på ett vis, det har varit en otroligt trevlig grupp att träffa varje söndag. Skojtävling i potatis-på-sked med galen vanttjuv i kopplet. Dålig förlorare som matte på det så har ni ett icke vinnande koncept. Jösses... Jag kom plötsligt ihåg varför jag på eget initiativ är bannlyst från sällskapsspelen på jul.

Eftermiddagen spenderades i Tidaholm och instruktörsutbildning. Jag och E höll föredrag om "Hundens historia" och jag svamlade bort mig med hettande kinder och ett krampaktigt, svettigt grepp om min penna. Lite småäcklig och inte alls trevlig nostalgitripp till mellanstadiet. Sune låg däckad under bordet och märkte inte varken när jag hämtade kaffe, höll föredrag eller gick på toa.

På kvällen blev jag spontant inbjuden till S och M på en riktig gourmémiddag med entrecote, pepparsås och rödvin som gjorde mig lite lätt luddig i mössan. En mycket lycklig Cecilia traskade hem med två galna i varsitt snöre. Men det gjorde ingenting. Rödvin är nog bra för mitt tålamod. Nu ska jag vila huvudet på kudden och imorgon är det c-uppsats för hela slanten. Sista veckan nu, sen ska det visst vara färdigt. Vad hände med mina tio veckor?

Mitt liv med hund

2011-02-26T07:36:00.000-08:00

Följande scenarie utspelar sig nattetid nu när Sune fått sova i sängen en natt. Tänk att det tar bara en natt för dom att lära sig att vara i sängen, men det tog 6 månader att lära honom att INTE vara där?

Hej könsmognad!

2011-02-26T06:49:00.000-08:00

Ett litet lördagskollage

Jag vet inte om det kanske är den berömda könsmognaden som är på intågande, men jag tycker helt klart att Sune har förändrats de senaste dagarna ... Han är bara allmänt "mer hund och mindre valp" på något diffust, svårt-att-sätta-ord-på-vis. Lustigt också att hans kullsyster Syrrans matte skrev precis samma sak på sin facebook-status idag. Nu är det på gång alla kullsyskon! Be prepared! Annars har jag loppisfyndat ett fint durkslag idag. Fynd gör mig glad i hjärtat.

Återigen tystnad

2011-02-25T07:56:00.000-08:00

Loppisfynd a 20 kronor i form av en klassisk Carl Larsson-kopia

Har återigen haft en liten paus från bloggandet på ett par dagar. Jag är så inne i min c-uppsats så jag märker knappt om det är natt eller dag! Igår hann jag i alla fall ensamträna Sune genom att gå till IOGT-NTO och fynda några Carl Larsson-kopior och en jättesöt liten vas.

Morgonpromenad på skjutfältet

2011-02-23T01:37:00.000-08:00

Obligatoriska galet-bus-bild

"Man tager vad man haver" sa Sune och lekte med en älgbajs. Nice.

Söta Kila

Sol, varm choklad och stora vida fält. Underbart!

2011-02-22T14:18:00.000-08:00

Sune och Morris i profil. Kullsyskon, men inte så jättelika va?

Jag var lite fräck och kopierade en bild på Morris från Annikas blogg. Förlåt, jag kunde inte låta bli!! Jag är en liten bildtjyv. Jag satt och kikade på deras ansikten i profil och tyckte det var kul att klippa ihop dem i photoshop för att få en tydligare överblick.
För tillfället ser jag skillnader i färgen (uppenbarligen), nosform, storlek på öron? Ögonen och även i pälsstrukturen. Det ska bli spännande att se om det förändrar sig till att bli ännu mer olikt varann, eller om de blir tvärtom- mer lika varandra med åldern. Jag ser väldigt mycket fram emot att få träffa Sunes alla syskon på kennellägret i sommar, men speciellt mycket måste jag ju säga att jag ser fram emot att få träffa Morris. Det blir ju lite så när man får följa honom på bloggen. Så tack för det!

Studiebesöket på Arken Zoo var super! Jag blir så himla lycklig över min underbara Suneman. För hundarna var givetvis välkomna. Det blev ett eldprov i passivitetsträning för våra valpar, när vi klumpades ihop tätt tätt för att lyssna på föreläsning om foder. Sune hälsade på flickorna som satt bredvid och lade sig sedan tillrätta på golvet under min stol. Jag införskaffade också en Hurtta-sele till honom. Hans första egna sele! Stora killen. Men om jag ska återvända till studiebesöket så måste ju verkligen detta var ett kanonbra knep för att få kunder. Det var den trevligaste kvällen på länge och jag kommer alltid handla där hädanefter. Jag tippar att alla andra som var där ikväll håller med mig om detta. Kanontrevlig personal!

2011-02-22T08:35:00.000-08:00

Livet som student

Här ligger Sune och myser

Ojoj, bloggen har blivit lite lidande nu när c-uppsatsen har påbörjat sin slutspurtperiod. Jag får magsår av stress vilket resulterar i något slags konstigt handlingsförlamande tillstånd. Bakvänt värre, jag vet. Ikväll ska jag i alla fall ta paus från min hemska diskussionsskrivning och åka till Arken Zoo på studiebesök med valpkursen. Vi ska visst få fika också, spännande!

Ridhusträning

2011-02-20T10:42:00.000-08:00

Idag har det varit kaaaaaallt. -17 grader på min gata hemma i stan hörde jag från en trovärdig källa. Burr!
Jag och hundarna tog en tur i skogarna kring svärföräldrarna innan vi for hem till min lägenhet igen. Efter en liten lunch åkte vi iväg på klubbens ridhusträning. Och vilken ridhusträning sen!

Sune fick följa med in först. Mycken förbudsträning blev det då ridhuset är typ en smörgåsbuffé av "godis" (=hästbajs) som en liten bajsglufsarSune mycket väl kan tänka sig att städa upp. Efter ett tag verkade det dock som att Sune kunde koppla bort "godishavet" och fokusera på vår vilda lek. Han kom jättefint med leksaken och sökte upp mig för att få fortsätta leka, vilken lycka! Han bjöd också flera ligg så att spånet for åt alla håll. Jag tycker att han är så fantastisk, att han kan fokusera trots att jag sagt till honom flera gånger "på skarpen" och att det är väldigt mycket störning runtomkring. Det hela avslutades med att vi gick i slakt koppel genom hela ridhuset, med både hundar, folk och hästskit i en salig röra. Synd att vi, när vi skulle gå rakt genom stallet, var tvungen att klampa rakt över en stor, härligt färsk hög med lortar helt i Sunes smak. "Nämen?! TILL MIG!!!" sa han då. Jaja. Den detaljen glömmer vi bort i denna härliga lycka över framgång i leken.

Goliat var också taggad på träning må ni tro. Vi hann med både en freestyleimproviserad trixkedja, några lydnadsrepetitioner (rutan, inkallning och inkallning med ställande) och så avrundade vi med en ganska avancerad rallybana, okopplad! Goliat jobbade på superbra och har verkligen förstått detta med att byta sida och gå på höger i fotgåendet. Jej!

Vackert väder

2011-02-19T08:03:00.000-08:00

Mina killar uppsnäppta för fotografering under strikt "STANNA, STANNA, STANNA"kommendering.

Efter min något hurtiga morgon spenderades resten av dagen i solskenet hos Mattias föräldrar. Vi hann med både en långpromenad med Mattias mamma, semlekalas och en hel del bus på ängarna runt svärföräldrarnas hus. Mina kinder är fortfarande rosiga av sol och kyla. Underbar dag helt enkelt!

Jag tröttnar visst aldrig på dom här sinnessjuka busbilderna

Sune tycker om att rulla sig i snön

Lite häftig effekt med solen bakom va?

Finaste Golivoli

Hurtig morgon

2011-02-19T02:12:00.000-08:00

Husse vet precis vart Goliat vill bli kliad!

Efter att ha gått morgonpromenaden ovanligt tidigt blev jag ombedd att ta ut en kompis hund på en promenad. Kompisen ifråga har tyvärr varit med om en ridolycka och är beordrad sängvila, så jag tog med mig hennes vovve ut i skogen en timme för att hon skulle få springa av sig den värsta överskottsenergin. Jag hoppas att hon är lugn i ett par timmar nu i alla fall! Jag är nog väldigt lugn väldigt många timmar.

Jag och Mattias ska iväg och äta hos hans föräldrar, så mina hundar kan få springa på fältet idag i alla fall. Skönt, för jag orkar inte gå en meter till. Känner mig som en överkokt spagetti i benen. Vart tog konditionen vägen frågar jag mig?

Molly spriiinger

En sekunds stillasittande (på kommando, annars verkar hon vara i farten konstant!)

En fri själ!

Bakom de prydligaste husfasaderna....

2011-02-18T04:51:00.000-08:00

... göms de mörkaste hemligheterna.

Tycker ni också att det här huset ser ut som ett vanligt Svensson-hus? Titta igen. Kolla in bilderna och säg om ni också känner er som att ni är Alice i underlandet. Att ni heter Alice och precis har ramlat ner i det där svarta hålet. Plus att det känns som att någon har spytt chokladglass över hela stället. Maria Montazami, fast sju resor värre.

Idag har jag suttit med c-uppsatsaset hela dagen. Jag hann dock med en paus på cirka 1,5 timme där jag städade lägenheten kliniskt. Sune och Goliat har lärt sig att hålla sig undan när jag håller på som värst. Annars riskerar dom att svepas med i rengöringsprocessen genom att få sig ett bad, en kloklippning, en öronrensning eller något annat fasansfullt. Jag ska ändå göra ett försök att fånga lite solljus genom en eftermidagspromenad under klarblå himmel. Återkommer med bilder därifrån.

På tal om dvärgbandmask

2011-02-18T00:36:00.001-08:00

Ooooooooooh, honom vill man aldrig pussa igen!

(Får väl tillägga att jag inte har för vana att köra nackskinnsgreppet. Men jag fick lite småpanik att han skulle svälja den äckliga råttan hel..)

Upp-sitt

2011-02-17T11:35:00.000-08:00

Jag har tränat lite uppsättanden med Sune idag. Hans ligg och sitt är faktiskt tillräckligt "starka" för att han skulle bjuda beteendena frivilligt. Tyvärr har han en tendens att lägga sig bekvämt med rumpan i ligget. I just den här sekvensen såg jag nu efteråt att han ligger bekvämt genom både sitt och ligg, haha... Jag har verkligen en underbar egenhet att belöna oönskade beteenden. Men det bjuder jag på. Jag hoppas kunna fixa till det med lite superlim och lite tur.

Rengöring

2011-02-17T10:37:00.000-08:00

Hanna och Devil efter att ha tränat lite apportering

Det är mysigt med döda fåglar må ni tro!

Idag träffade jag min vän Hanna med Devil för första gången på typ hela vintern (skandal!). Sune fick prova att hålla i en fågelvinge, han var mycket imponerad och uppvaktade flitigt påsen där den låg även efter att övningen var slut. Konstigt nog har han också ett otroligt välutvecklat begär efter dummys, som han ju knappt aldrig har sett förut? Nåväl. Övningarna gick väl inte så där strålande och jag kände mig väl mest rätt misslyckad. Devil fick också hämta den döda fågeln, ett litet klipp kan ni se här.

Men även om "jaktträningen" för Sunes del var föga imponerande så var det i alla fall väldigt skoj att träffas! Jag och Hanna hade ett givande samtal om detta med press, och krav. Det var väldigt befriande att få snacka ur sig en del!

På kvällen gick jag och Goliat en långpromenad medan jag pratade med mamma . Ännu ett djupt samtal, jag behövde uppenbarligen rensa ur mig en del av den press som jag gått och byggt upp de senaste veckorna. Men, hur bra det än är att ventilera, så är det också minst lika bra att gå vidare efter en svacka. Och det är det jag ska försöka satsa på att göra nu.

New news or old news?

2011-02-17T01:59:00.000-08:00

Vet ni om det här?
Rävmask i Sverige
Som vanligt känns det som att media förstorar upp det till helt sanslösa proportioner. Typ att nu kommer vi aldrig mer få äta blåbär och alla hundägare har mask i magen. Men det är ändå intressant att känna till. Så man kan få lite härlig dödsångest så här i sin vardag.

Min härliga hund!

2011-02-16T00:52:00.000-08:00

Ett till sånt där läskigt glatt inlägg nu då.
Jag är ganska bra på att se fel och hitta negativa saker hos både mig själv och hos mina hundar. Men idag på morgonrundan med Sune kände jag den där otroliga glädjen över att ha en så underbart duktig hund sprida sig i kroppen! Jag har aldrig haft förmånen att få ha en hund som aldrig nånsin tackar nej till att leka och alltid har ett superhärligt fokus och en förväntan som nästan hörs genom luften, "vad ska vi göra nu matte?"

Vår träningsstund imorse var verkligen super. Om jag skulle berätta vad det var som gjorde att han är så underbar skulle jag nog säga hans attityd. Det känns verkligen som att han kommer att vara en sån där hund som går slickad vid sidan i transporterna mellan momenten. Förutsatt att jag lyckas förvalta hans egenskaper på rätt sätt då givetvis. Han har ett såntdär showigt äkta "goldensteg", härligt tempo i alla rörelser och med en glimt i ögat, som lämnar en med ett fånigt flin i ansiktet. Fina, fina hund.

Ser ni glimten? ;)

Jag håller på att jobba på att bli sponsrad (av Mattias) att ha råd med Skaraborgs distriktets träningshelg och funderar nu på om det är någon därute som har någon koll på tränarna. Vad tycker ni att jag ska gå för något, om jag åker? Bruks, lydnad, spår eller sök?

Att vinna!

2011-02-16T00:10:00.000-08:00

Tunikan vi vann!

Detta är ju en hundblogg. Men jag måste ändå dela med mig av en härlig händelse i min vardag som jag nog kommer att leva på länge.

Jag älskar Gudrun Sjödén. Ja, jag känner ju inte henne personligen, men jag älskar verkligen hennes kläder. Det har jag gjort sen jag lärde känna min vän Clara. Clara och jag lärde känna varanda på folkhögskola och delade sedan lägenhet i Linköping. Sen flyttade vi till varsin ände av landet. Jag hamnade här och hon hamnade i Umeå. Vi ses inte så ofta. Faktiskt är det flera år sedan sist. Ibland hör vi av varann och säger att vi måste höras oftare. Men både hon och jag är sådär dåliga på att höra av sig till varann, så det blir liksom aldrig av.

Men i förrgår såg jag en tävling på facebook. Det var Gudrun Sjödén som höll i den. Hon ville att man skulle tagga sig själv och en vän på en bild, och skriva varför just vi skulle vinna ett varsitt plagg från hennes vårkollektion.

Så jag skrev:

"Kära Gudrun! Jag tycker att jag och Clara ska vinna en varsin tunika från dig därför att vi sent in på nätterna i vår delade studentbostad satt och bläddrade i dina kataloger och drömde om att få inreda våra hem med saker som du designat. Vi pratade om tiden då man hade något som hette "lön", och att man minsann då skulle springa runt i härliga Gudrunkläder och lager på lager.

Tyvärr har vi ännu inte nått det där sagolika tillståndet som kallas "vuxen och stadig inkomst". Men vi skulle gärna få en smak av det ljuva livet i förskott!"

Och vet ni vad? JAG VANN! Tur för mig att Clara aldrig läser min blogg också. För tänk, jag ska få överraska henne med en tunika från Gudrun Sjödén! Jag har redan förberett med transporten för tunikan. Så nu väntar jag med spänning på att den ska komma med posten. Det är verkligen det bästa med att ha vunnit. Att få ge sin kära vän en så fin present. För visst är det väl så. Att det är roligare att ge än att få?

Jag och Clara för ett par år sedan.

Rådjursjägaren?

2011-02-14T03:35:00.000-08:00

Den galna rådjursblodstörstiga besten... Eller?

Goliat är hos Mattias föräldrar ett par dagar så för tillfället är det jag och Sune mot världen. Morgonpromenaden slutade dock i huvudbry. Detta på grund av att ett litet rådjur beslutade sig för att korsa skogsstigen vi promenerade på, och Sune efter detta blev lite knäpp i bollen. Ja, jag syftar på hans huvud. Jag har faktiskt aldrig sett honom reagera på viltvittring förut, eller är det så att vi aldrig har korsat så färska spår tidigare? Superknepigt.

Så här i efterhand funderar jag på om det faktiskt skuttade förbi en kompis till det första rådjuret där i skogen, som jag inte såg. För jag såg bara ett rådjur. Kanske såg han flera? Han kan väl inte ha reagerat så här starkt på rådjursvittring? (Ja, han sprang alltså inte åt samma håll som det rådjur jag sett, utan åt motsatt håll). Kanske har han genomgått något förpuppningsstadie under natten och imorse när han vaknade så var han "Sune A K A viltgalning"? Han har ju överlag ett väldigt stort intresse för saker som rör sig. Löv som far runt i vinden, bajspåsar som fladdrar iväg etc etc. Hittills har jag heller aldrig utsatts för skarpt läge vad gäller hans inkallning. Om han faktiskt såg ett rådjur i skogen får jag väl ändå vara nöjd med att han kom på inkallning.

Så här behagligt säkerhetsavstånd har Sune annars när han är lös. Max 10 meter bort.

Lägg gärna märke till det lilla suddiga området på filmen. Det är efter Sunes nos när han har
tryckt det mot objektivet.

Underbar morgon detta va?

2011-02-13T01:33:00.000-08:00

Nämen jag älskar min valp. Verkligen!

Alla siktar inte mot stjärnorna... eller?

2011-02-12T09:24:00.000-08:00

Jag har under en period haft lite ågren över en sak. Nämligen detta med Sunes träning.

När jag och Goliat började träna lydnad var det inte så noggrannt. Vi hade ju inte tänkt tävla, herreguuuud! Målet var att lära in alla moment i lydnads klass 1. När i hade gjort det var målet att han skulle hålla ihop under ett helt program. Det först då som jag ens började fundera på att starta, detta efter otroligt stöd och peppning av mina klubbkompisar. Det gjorde ingenting om han hade sneda sättanden, usla ingångar och släpade i linförigheten. För vi hade ju kul i alla fall! Hans paradnummer har alltid varit snabba lägganden, och bra fart i de moment med fart i. Det har räckt för mig, min fina prins som gör sitt bästa. Vad är väl en 5:a i linförigheten då?

Men med Sune. Med Sune finns det inga såna ursäkter. För han är ju av en ras som har kapacitet. Där finns ingen pardon, ingen "oj, vad häftigt att tävla med en så ovanlig ras!".

Så, naturligtvis har träningen börjat framkalla ångestmjäll hos mig. Jaaaa, jag vet! Jag är expert på att få ångest för saker som är helt onödiga. Men jag tänker att jag kommer att göra fel. Tänk om jag tränar in fel? Tänk om han lär sig fel och så kommer det inte gå att rätta till? Tänk om alla kommer skratta åt mig? Tänk om dom kommer tänka, när dom ser oss på appellplan, "det var ju himla synd på en så bra hund". Och så är överanalyserande Cecilia igång, i varenda rörelse som vi tränar in.

Nu har vi ju kommit ganska långt i vår klossträning. Sune har förstått att han ska snurra in rumpan till mig. Numera snurrar han in rumpan ett helt varv, så att han hamnar på fel sida om mig. Eller så snurrar han så att han han hamnar snett ut från mig. Eller så snurrar han på stället.

"KOLLA MATTE! RUMPSNURR!!"

Förmodligen är det lämpligt att inte belöna när han snurrar för långt. Det var det där med kriterier igen ja. Det är ju inte min starka sida, och om Sune ska få några 10poängare så måste jag få till detta.

För annars kommer vårat fria följ se ut så här:

(Nej, vi tränade inte fritt följ här)

Och hans utgångsposition se ut så här:

(Nej, vi tränade inte utgångsposition här)

Och hans ingångar kommer se ut så här...........

En lördag i solsken

2011-02-12T08:01:00.000-08:00

Imorse vaknade jag på ett uruselt humör. Inte blev det bättre efter att Sune, på typ två sekunder när jag var inne på badrummet, lyckades tugga sönder mina favoritskor. Åh, då var han billig vill jag lova.

Men, efter en ofattbart grå vecka var den äntligen här igen, den där runda, gula saken. Ja, jag snackar om solen alltså. Den gjorde mig på bättre humör och jag och hundarna busade loss på fälten utanför Mattias föräldrars hus. Jag förstår inte hur dom orkar springa så mycket som dom gör! Det slår mig varje gång jag ser dom, att det verkligen är underbart skönt att kunna ha dom lösa på det här viset. Vad vore ett hundliv utan chansen att få springa på det här viset? Goliat älskar att bli jagad eller jaga någon. Sune är mer för det här med brottningsmatch. Så deras lek går mest ut på att Goliat, som fortfarande är snabbare än Sune, springer och fintar Sune och Sune, som en liten galen piraja, försöker bita tag i Goliats svans. En mycket intressant och fullkomligt utmattande lek.

Jag bytte header idag, vad tycker ni om den nya?

En skapligt irriterad Goliat

Goliat i solen

Galen bild på Sune

Goliat ÄLSKAR att springa...

Som sagt!

Sune, han ÄLSKAR att bära!

.... och brottas!

....och posera...

En porträttbild med snusläpp

En liten film från idag. Ignorera mitt viftande med leksakshanden, vet inte vad jag pysslar med
där? Ville mest lägga upp en film för att visa hur stor han är!

Sune och Goliats relation

2011-02-10T07:09:00.000-08:00

Idag bjuder jag på en bildserie. Jag tycker den speglar Goliat och Sunes relation ganska bra. Relationen går i stora drag ut på att Sune tycker att Goliat är coolast i hela världen och Goliat tycker att Sune är jobbigast i hela världen, men har gett upp att försöka avstyra attacker utan numera helt enkelt låtsas som att Sune inte existerar. Nångång ibland får han ett ryck och leker lite med honom, och nångång ibland får han ett totalt psykbryt där det låter som att han ska mörda honom. Men däremellan är det precis som ni ser i denna bildserien.

I övrigt är livet rätt snöigt idag. Det vräker ner ute. Jag och M snodde ihop en supergod fisksoppa också, som ett litet middagstips till er därute som inte ätit ännu.

Galning

2011-02-10T06:01:00.000-08:00

Första projektträffen

2011-02-09T04:51:00.000-08:00

Idag vaknade jag upp till strålande solsken. Underbart! Jag bestämde träff med mitt nya projektarbetsekipage, min klasskompis Maria och hennes goldentik Molly, och tillsammans for vi ut till Brona. Där analyserade jag deras relation, vi gick igenom lite mål med projektet och övningar till nästa gång.
Sen gick vi en promenad på heden och lät hundarna busa med varandra i solskenet.
Efter promenaden blev det kaffe och statoilbulle i solskenet medan hundarna fick ligga bredvid på varsin filt.

Det är svårt att tro att dom är samma ras, eller hur?

Vingmuttern Sune

Molly kör flygplansattack!

"Min pinne är finare än diin". För övrigt bär Molly som, citerar: en riktig golden. Hihihi

Mördarhunden Sune

Efter träffen gick jag och Goliat en promenad på egen hand. Här är en liten bild därifrån, hihi

Dagens goda gärning följt av lite karma

2011-02-08T01:55:00.000-08:00

Efter morgonpromenaden när jag hade parkerat bilen hittade jag en plånbok på marken. När jag öppnade fann jag ett körkort och ägnade sedan en bra stund åt att springa runt i hela grannskapet för att leta reda på personen. Om hon parkerat på min parkering borde hon ju bo här, tänkte jag. I det fjärde lägenhetshuset jag sprang in i fann jag henne- jackpott! Jag pillade ner plånboken genom brevinkastet och kände mig så sjukt bra som medmänniska, granne, individ.

Jag vet inte om jag tror på det här med karma, men om det finns något sådant så fick jag mig lite nu, för efter att jag hade gjort denna vackra gärning åkte jag iväg och hämtade mina betyg på skolan och kopierade lite papper inför anställningsintervjun jag ska på i eftermiddag. Hundarna fick vara ensamma hemma. Detta är egentligen det första ärendet jag gör sedan jag fick Sune. Allting har annars alltid handlat om träning. "Nu går jag ut och ställer mig och så går jag in igen". Det har ju, som ni vet, inte fungerat alls utan jag har skapat världens skällmonster, panikångestplåster Allan. Nu har jag en ny strategi, nämligen "lev mitt liv"strategin.

Vet ni vad? En halvtimme ensamma och inte ett ljud varken när jag gick eller när jag kom hem. Jag vet ju så klart inte vad som hände däremellan. Men det känns underbart att ha vågat göra detta och att det gick så bra. Nu ligger visserligen Sune på golvet och gnisslar som en osmord dörr, men hellre en osmord dörr än ett panikångestplåster, som jag brukar säga.

Hoppas nu bara att jag inte använt upp all min bra karma så jag inte har något kvar inför intervjun nu bara. Jag får helt enkelt springa ut och leta reda på en ny plånbok att återlämna så att jag får jobbet!

Därför vet jag att min syster hatar mig

2011-02-07T10:45:00.000-08:00

Denna fasanfulla leksak fick jag av min syster i julklapp. Syskonkärlek när den är som allra bäst. Detta måste vara snäppet värre att ge sina syskonbarn instrument och annat som låter?
Detta ljud skär ju genom märg och ben! Den har i alla fall legat väl bortglömd i byrålådan i hallen, men hittades som genom ett under (och till Sunes stora förtjusning?).

Tyvärr måste jag meddela att kycklingen avled (läs: avlivades) kort efter att detta filmades.
R.I.P asjobbiga kyckling.

Söndag är en bradag

2011-02-06T10:57:00.000-08:00

Goliat och Lexy på promenad. Foto: Mona

Efter valpkursen i förmiddags tog jag och Mona en promenad med grabbarna grus, härligt! Sen var det bara hem, slänga i sig lite mat och så iväg igen- klubben hade nämligen ridhusträning inplanerat!
Hela 19 ekipage trängde ihop sig i det lilla ridhuset och det blev både agility, rallylydnad och lydnad. Mina hundar fick mest passivitetsträna. Goliat tyckte miljön var lite jobbig så det blev lite freestyletrick och kontaktövningar för hans del. När det var Sunes tur satt vi mest vid väggen och tittade på när agilityhundarna for förbi i 190 km/h. Mot slutet lekte vi lite och Sune bjöd ligg så spånet yrde i ridhuset.
Båda skötte sig strålande och jag längtar till nästa tillfälle!

Fredagsmorgon

2011-02-04T01:34:00.001-08:00

Morgonpromenad, Sune är lika galen som vanligt..

Idag ska jag och Sune träffa Torsten och Lena, som eventuellt ska passa Sune när jag har praktik fram i vår. Håll tummarna för att han sköter sig och visar sin allra bästa sida! Och då syftar jag inte den sidan han visar på just den här bilden här ovan... För det kan nog skrämma iväg vilken pensionär som helst. Nej, då menar jag förstås den där milda, väna sida som han har därinne, väl förträngd.

Minfält

2011-02-03T01:39:00.000-08:00

Lagom tills man kommit till en milstolpe i sin valps liv (den där valpen slutar äta sitt och storebrors bajs) så smälter snön och nästa stora issue liksom uppenbarar sig bakom allt det där vita : nämligen alla korvar som ligger som en buffé över hela världen.

Av någon outgrundlig anledning tycker Sveriges hundägare att det är helt okej att inte plocka upp sin hunds avföring under vinterhalvåret. Dom här människorna måste tillhöra den generationen som inte tvingades lyssna på Robert Broberg under hela sin uppväxt (tack pappa för mitt labila psyke, som måste ha uppstått genom att lyssna för mycket på "underbara barbara").

Det verkar liksom vara okej att bara krafsa över lite snö över korven och sen gå därifrån? Och så till våren så uppenbarar sig det ett minfält av korvar som man måste sicksacka runt och hoppa över för att undvika.

Men det är i och för sig inte dom korvarna som är värst. Nej, egentligen är det värst med alla andra djurarter som inte heller plockar upp efter sig när dom gjort nummer 2. Tre dagar i rad har Sune hittat någon ofattbart oemotståndlig sort att rulla in sig i. Tre dagar i rad har jag fått duscha och schamponera honom för att han inte ska lukta som en av hans delikata små fynd. För tillfället är han lika groomad som en sån där japansk stackars hund. --------------->

Jag är trött. Jag längtar efter värme och lite nedbrytningsprocesser att sätta igång.

(För det är inte tänkbart att uppfostra sin hund, nej o nej.)

Massagekurs sökes

2011-02-02T07:07:00.000-08:00

Sune gör mig gråhårig.

På eftermiddagspromenaden lyckades han göra världens vurpa på en isfläck och bli blockhalt på ena bakbenet. Jag börjar fundera på om jag faktiskt ska vara tacksam om han överlever tills han är 1 år gammal. Jag har länge funderat på detta med massage för hemmabruk, och nu tänker jag göra slag i saken. Finns det någon som kan tipsa om en helgkurs med bra instruktör som jag kan anmäla mig till? I närheten av Skövde, Herrljunga, Göteborg eller Örebro.

Själv har jag lyckats rota fram en intressant i Trollhättan, men det är alltid bättre att gå där någon man känner gått.... Förresten slänger jag med en supersöt Goliat som tuggar på ben. Älskar hans bekymrade uttryck.

Handgranat!

2011-02-02T01:26:00.000-08:00

Idag gick vi rakt ut i blåbärsriset. För nu är stigarna i skogen så där förrädiska.

Idag band jag upp Sune och tränade "upplet av vante" med Goliat. Egentligen handlade övningen om att Sune skulle träna på att vara uppbunden. För Goliats vantupplet är verkligen inte helt lysande och ingenting jag egentligen slösar tid med att öva på. Det är mest en "nu ska Goliat springa bort från oss"övning.
Det gick jättebra!
............
Tills jag efter att ha tränat färdigt med Goliat knäppte loss Sunes koppel.
Det var som ett råka dra ur sprinten på en handgranat och sen kasta iväg den.

Han, som hade suttit som ett litet ljus, så snäll och tyst, fullständigt exploderade. "DET ÄR MIN TUR! MIN TUR! HURRA! MIN TUR! JAAAAA!" Ja, ni kan ju tänka er hur detta såg ut kanske. Han sprang rakt över Goliat fjorton gånger, drog fem repor i skogen, rundade min ben och var nära att dra omkull mig när han fastnade i kopplet jag höll i handen, fiskade upp en kotte som han slängde med och så tillbaka till stackars Goliat för att trycka upp sitt fynd i hans ansikte. Jösses säger jag bara. Jag blev helt matt.

Efter rejsandet fick vi i alla fall till lite stadgeträning i sittkommandot. Sune satt, jag kastade mina vantar runt honom, plockade upp dom, kastade dom, plockade upp dom. Sen tränade vi lite byteshandel. Jag funderar på att använda mina dummys i stadgeträningen fortsättningsvis. Han får inte ha dom alls ännu och därför är det ju inget värde i dom för honom (jo, men ungefär lika mycket som för cigarettpaket, tomburkar, gamla snorpapper och små små gruskorn).

Jag ger upp

2011-02-01T23:44:00.000-08:00

Gruset och leran vinner!
Igår tog jag och hundarna en kort runda på gärdena som kvällspromenad. Så klart hittade Sune en härlig bajskorv av obestämd karaktär att gosa in sig i. Goliat såg ju som vanligt ut som att han hade tagit ett dopp i lervälling. M stod mest och gapade och var stum som en fisk när vi kom instormandes.

Så när vi kom in var det bara att lotsa båda hundarna in i det trånga badrummet och påbörja projekt rengöring. Promenaden tog 30 minuter, rengöringen tog 40 minuter. Ja, för det är ju inte bara att skölja av hundarna (och schamponera den som luktar kattskit). Nejnej. Sen måste du torka hundarna, städa badrummet, hänga upp handdukarna, dammsuga bort allt grus från hallen, köket, badrummet och efter detta även duscha själv för att du blev så svettig. Är det inte härligt att ha hund, så säg?

Byta saker

2011-02-01T03:57:00.000-08:00

Imorse lekte jag och Sune "byta leksak"leken igen. Den leken har fungerat jättebra inomhus, men när vi är ute har han haft en tendens av att hellre leka "Sune springer runt och kastar med sin leksak"leken hellre än att leka med mig. Men idag hände det något med hans beteende! :) Som av ett under började han komma in med sin leksak för att få den andra. Jättehärlig attityd och det kändes verkligen som att vi båda hade jätteroligt!

Sune hjälper mig att plugga!

Hundarna fick också gå varsitt spår. Snön har liksom smält tillräckligt mycket för att lägga spår. Vilken lycka!! Goliat spårade slarvigt idag, men efter första vinkeln skärpte han sig och fokuserade fint på uppgiften, om än lite väl ivrig. Han var helt galen med kamptrasan också, jag har aldrig sett honom sån förut. Han släppte knappt när jag sa "tack" heller. Vilket jag i sammanhanget ser som något positivt. Tänk vad lite konkurrens kan göra? Det är som rena rama dunderkuren.

Sune spårade också kalasbra. Han fick ett rakt 50-metersspår. Men det känns som att jag faktiskt kan avancera ganska snabbt med honom, det ser ut som han aldrig har gjort något annat i hela sitt liv. Näsan som klistrad mot marken, direkt i spårkärnan, svansen hysteriskt viftandes. Så himla härligt att se, jag gick bakom med ett fånigt flin.

Kriterier, Cecilia. KRITERIER.

2011-01-31T11:39:00.000-08:00

HAHA! Alltså, jag blir så trött på mig själv!
Samtidigt som denna trötthet infinner sig så inser jag ju också hur otroligt mycket jag lär mig på att ha en hund som Sune.

Jag håller på att jobba bort klossen förstår ni.

Detta gör jag genom att ersätta "klossen" (som nu visserligen består av en mycket platt bok) till ett papper. I bytet trampade Sune någon gång på min fot istället för på pappret. "Äsch, vad sjutton" tänkte jag. "Det var ju nära!", KLICK och belöning.
......
Efter ett par repetitioner hade han lärt sig att man skulle stampa på mattes fot för att få godis.....
Maken till snabblärd hund får man väl leta efter, jösses!?

Jag finner inga ord. Jag finner inga ord.

Ja, det här var ju bara ett tramp, men "there is plenty to go around"! i övriga filmklipp från våran lilla träningsstund.

Jag hoppas att han är av den mer förlåtande sorten, för det tillhör ju ovanligheterna att jag upptäcker mina fel och brister så här tidigt i inlärningsprocessen... Efter att ha upptäckt min stora miss och valt att inte belöna fotkross så fick jag bort det beteendet efter bara ett par repetitioner. Han kan också förflytta sig med mig i halvsteg runt pappret, så det är verkligen lovande inför vänstersvängarna. Jag lovar att ni får se det på film en annan dag (just nu får ni tro mig på mitt ord, och det är ju kanske inte så tillförlitligt).

"Hej, jag heter Cecilia och jag är en usel hundtränare".
"Hej Cecilia!"

Välkommen våren

2011-01-31T10:27:00.000-08:00

Denna lilla fotosessionen utspelade sig efter min och Goliats långpromenad på kvällskvisten.
Visst är det trevligt med vår, men när det innebär att man måste duscha åtta smutsiga hundben efter varje promenad, dammsuger två gånger per dag och ändå hör att det knastrar under fötterna när man går omkring på golvet... Då längtar man bara efter snustorr sommar (eller varför inte snustorr vinter).

Jag och Goliat hade för övrigt en jättehärlig kvällspromenad på tu man hand! Jag lekte jaktlekar så det stod härliga till. Förstår faktiskt inte riktigt varför jag inte tänkt på hur taggad han blir när han får jaga saker. Varför inte utnyttja hans jaktlust till min fördel? Jag använde min lilla roadkill-kanin och drog den i en åtta på marken. I början jagade han den lite lamt, men då drog jag den retsamt snabbare- så där så han precis inte nådde den. Då tände han till vill jag lova!

Vi körde också sökövningar i mörkret på en åker. Efter jaktleken var han supertänd och kampade med trasan jag hade gömt så han liksom flög i luften och lät som en varulv. Fotgängarna som passerade oss såg faktiskt lite smånervösa ut. Kamphunden Goliat!

En sista notis: Veckans klickeridiotiövning är att lära hunden att bubbla i en skål med vatten. Alltså samma övning som man gjorde på simskolan när man var liten, om ni minns "koka kaffe"?
Återkommer med film!

Underbar dag i solsken

2011-01-30T11:06:00.000-08:00

Jag har haft en helt fantastisk dag! Det är på både gott och ont som kameran finns med i allt jag gör. Idag valde jag att låta kameran få ligga kvar i bilen och istället njuta av att själv befinna mig i nuet. Ibland kan det nästan bli för mycket "försöka fånga ögonblicket på bild" och för lite av att faktiskt VARA i ögonblicket, om ni förstår hur jag menar?

En bild från förra helgen

Nåja. Idag har i alla fall jag och Sune haft en roadtrip. Goliat har fått följa med husse på jourrundan och avslutat kvällen med att gå på släktkalas så han är också toppennöjd och belåten.
Jag och Sune inledde dagen med en helt underbar valpkurs i strålande solsken. Idag var det spår på schemat. Vi fick alla lägga varsitt spår uppe på den hårda skaren på appellplan. Jag valde att lägga ett vanligt spår, med leksaken lite dold i slutet. Sune har, som ni vet, gått ett spår innan (som dessutom var ett näringsspår). Jag trodde jag skulle tappa hakan när han tog upp mitt spår från första steget, gick med näsan djupt ner i spårkärnan hela vägen och hittade spårslutet jättefint. Helt fokuserad på uppgiften hela vägen. Vilken kanonhund! Jag kan knappt bärga mig till snön smälter "på riktigt" och vi kan komma igång med spår ordentligt. WOW!

Som om inte detta var nog så var han också med på instruktörsutbildning i Tidaholm på kvällen. Han skötte sig ypperligt, låg och sov under bordet, fick träna "stanna kvar" när matte hämtade allt gott vi blev bjudna på (man blir tjock av att gå instruktörsutbildning, I tell you) och jag hade otroligt trevligt tillsammans med mina kurskompisar. Sen åkte vi hela vägen hem och här är vi nu. Kvällsmaten är uppdukad och Sune är vild. Han har ju vilat i bilen, så nu är han redo för nya äventyr. Jösses säger jag bara. Vilken energi! Själv är jag helt slut och ska däcka framför teven.

Sune bloggar lite?

2011-01-29T07:37:00.000-08:00

"Denna fina säng säger hon den där matten att jag fått ärva av en schäferflicka som heter Vinna.

Tydligen var det tänkt att jag skulle ha den i ett par månader. Sen hette det att jag "skulle bli för stor". HA! Jag ÄLSKAR min säng! Det spelar ingen roll hur många andra sängar matte än ordnar, hur fint hon än bäddar eller hur bekymrad hon ser ut när jag knör ner mig i den här. Den enda sängen som går att sova i är den här, mmmm, min fina säng! Den är så praktisk! Man kan rulla ihop sig i en liten liten boll i den, eller så kan man ha den som huvudkudde, eller rumpkudde. Den går också bra att gräva gropar i och gömma saker under samt bära runt på i lägenheten. Hon den där har hotat med att det kommer en ny säng på posten nu i veckan. Men det vet vi ju alla hur det kommer att gå med den sängen......"

2011-01-28T08:47:00.000-08:00

En matte och en Goliat på tu man hand

Idag har Sune varit med Mattias på jobbet. Själv har jag haft kvalitetstid med både mig själv och min lilla Goliat. Vi har gått långpromenader och filosoferat över livet.
Mitt i skogen stötte i på ett hundekipage, det var någon kamphundskorsning och hennes ägare. Jag kopplade Goliat och väntade medan han ropade på sin hund. Och ropade. Och ropade. Han blev argare och argare och hunden blev mer och mer osugen att springa till honom. Det var ett sånt där klassiskt misstag.
Jag gick också förbi den uppbundna schäfern. Även där skedde ett sånt där "men åh så klassiskt", hunden skäller och ägaren står på trappen och "skäller" hon med. "TYST! *voff voff* TYYYYST! *voff voff voff*"

Då tänkte jag på mig själv. Det är inte alltid så lätt att se sig själv och sina handlingar objektivt. Självklart tycker jag att jag har gjort "alla rätt". Ändå har jag en hund som är som ett panikångestplåster och som inte kan vara ensam mer än fem minuter. Inte ens det om jag faktiskt går hemifrån på riktigt, utan bara om jag stannar i trapphuset.

Igår ringde min uppfödare till mig. Vi hade ett snack om mina ensamhetsproblem. Ja, jag har ju inga problem att vara ensam, men Sune har ju det. Jag fick råd om hur jag skulle göra, vad jag skulle prova. Vi får se om det ordnar sig till slut!

För övrigt uttalade Mattias just ord jag aldrig nånsin trott att jag skulle få höra i kombination med varandra.
"Shit, vad Goliat luktar gott!!!"
Sune luktar nämligen värre än en sunkig gammal handduk som blivit bortglömd i gympapåsen. I alla fall enligt Mattias arbetskamrater. Själv har man ju vant sig, haha... Så hemskt!! Imorgon blir det bad av hund på schemat.

Lite Sunebilder

2011-01-27T12:01:00.000-08:00

Efter lite redigering tyckte jag ändå att några av bilderna från morgonpromenaden var okej att visa.

"Hej, jag är en älg!"

Kompisar

2011-01-27T01:14:00.000-08:00

Goliat leker sin favoritlek. Som heter springa runt och gläfs och försöka få den andra hunden att jaga mig.

Idag tog jag med kameran ut, för himlen var helt klarblå och jag hoppades kunna fånga några fina bilder på pojkarna när dom sprang. Tyvärr hann det, på typ tre minuter, komma in mängder med gråa moln så det blev knappt några bilder alls (i alla fall inga som är värda att visa). Istället får ni hålla till godo med en liten film.
Det är så himla skoj att se dom leka med varandra. Dit Goliat går, går också Sune. Han har inte ögon för något annat- bara det hans största idol Goliat hittar på. Emellanåt slänger han dock ett ögonkast på vart nu hon-den-där är nånstans och när jag ropar kommer han som en liten missil. Det är skoj att hundarna är kompisar, men jag föredrog faktiskt när Goliat inte lekte med Sune alls. Nu vill det till att vara rolig för att kunna konkurrera om uppmärksamheten. Som sagt så satsar jag hädanefter på separata promenader. Men morgonrundan får dom alltid bli med på, båda två.

Mardrömspromenad

2011-01-26T06:03:00.000-08:00

Fy tusan alltså. Morgonpromenad from hell.
Inleddes med att hundarna drog åt varsitt håll och jag nästan började gråta av vanmakt och frustration. Jag måste börja gå mer separata promenader för att få ordning på Sunes koppelgående. Han går bättre när han har fått springa av sig den värsta energin och när Goliat inte är med. So much för "åh vad bra det går att gå med två hundar"uttalandet. Nåja. Jag tröstade mig med att beställa hem Canis-numret med den där artikeln som jag inte minns namnet på men som handlade om att "det första året läggs grunden för resten av hundens liv". Synd att man inte kunde beställa hem tålamod och hopp på burk också.

Nåja. Ni har inte kommit till den smaskigaste delen av min morgonpromenadsberättelse. Jag tror jag byter tempus också, för att göra det lite mer spännande.

Väl ute på fälten släpper jag Sune och känner äntligen lite sinnesfrid. Men den friden varar väl i cirka 5 minuter, tills den störs av en bandhunds vansinnesskall. Den schäfern går vi alltid förbi och det är aldrig några problem. Men just den här morgonen störs det vanliga galna vaktskällandet av ett rungande "HIIIT!" och ett annat, obekant skall. Jag tittar ut på fältet för att lokalisera källan till detta okända ljud, och ser en stor rottweiler komma galopperande, med raggen rest ända ut i svanstoppen. Den gör halt med jämna mellanrum och ser ut som en panter på jakt. Låg kroppshållning, hög svans, ragg rest, jag anar att läpparna fladdrar när den morrar. Det är ju egentligen helt osannolikt att jag skulle se en fladdrande läpp på sånt avstånd, jag måste ha ögon som en falk. Jag tar ett krampaktigt tag i Goliats koppel, ja ni vet så där emot alla hundträningsråd man nånsin har fått. Vilket givetvis resulterar i att Goliat ser sig vilt omkring med svansen rakt upp i skyn och med en blick som säger "vem muckar??! VEM!!?!" Själv känner att paniken stiger i bröstkorgen. What to do?! What to do?! Skogsbrynet är nära så jag sätter av galopp jag med. Mycket smart drag där Cecilia! Sätta igång 55 kilo jaktinstinkt har ju alltid varit en bra idé. Ser i ögonvrån hur rottisen sätter av efter oss, men hindras som av ett mirakel (tack Gud eller annan värdslig kraft) av en damm och ett staket. Där står den sedan och försöker hitta en väg runt. Jag kastar en blick på hunden och inser att det förmodligen inte är en rottweiler, den liknar vid närmare granskning mer och mer en övergödd labrador. Men det har jag inte tid att reflektera mer över, för jag och mina hundar kutar rakt in i skogen där vi gömmer oss bakom ett träd. Ja, ni läste rätt. Här fortsätter vansinnet. Varför fortsatte jag inte bort? Varför stannade jag? Det är som i en sån där skräckfilm när den halvnakna tjejen springer upp på övervåningen och gömmer sig i garderoben istället för att springa ut.

När rottisen/ eventuellt asfeta labradoren inte längre ser oss vänder han och sätter av mot bandhunden istället. Under tiden detta utspelat sig har hussen stått på andra sidan fältet och ropat "Hit! Hit! Hit!" som en slags bakvänd hejarklack. Uppenbarligen utan önskad effekt.

Nåja. Det hände ju ingenting, och när vi hade gått vår lilla runda i skogen och kom tillbaka till platsen syntes inte hotet till, så antingen hade den jagat vidare efter små läckra byten eller så hade hussen äntligen rört på fläsket och fått tag på sin hemska hund. Jösses, vilken pärs!

Rätt dålig bild, men den är tänkt att illustrera Sunes favoritlek.
Den som heter "tränga in Goliat i ett hörn".

En vanlig kväll

2011-01-25T11:14:00.000-08:00

....... i den gröna dimman....
Sunes fisar är värre än ruttna ägg.
Dags att byta foder? Jepp.
Annars har jag satt ut en annons om dagmatte
och har redan fått en hel del intressanta svar.
Känns genast lite bättre i magen inför
praktiken i slutet av mars.

Klickeridioti, vecka 2

2011-01-25T02:30:00.000-08:00

Utmaningarna fortsätter! Denna veckan är tanken att jag ska försöka lära Goliat att gäspa på kommando.
Det går framåt. Just nu gapar han visserligen mest. Själv har jag nästan kramp i käken efter att ha gäspat och gapat mest hela tiden det senaste dygnet, i inlärningssyfte då.

Som ni ser hänger förra veckans trickträning gärna med. Han tycker om att vifta med tassarna.
Snygg snusläpp han får va?

2011-01-24T10:44:00.000-08:00

Idag har det varit härligt väder må ni tro! Snön smälter bort, broddarna har åkt av skorna och jag och hundarna gick en lång promenad i skogen på förmiddagen, i strålande solsken. Ett litet moln på himlen är väl att jag inte vågar ha Goliat lös tillsammans med Sune, så han fick gå i koppel större delen av promenaden. Jag är rädd att han drar på vilt. Goliat verkade ändå vara nöjd med arrangemanget och vi gick en egen promenad nu på kvällen, bara han och jag så nu sover han sött på sin filt.

Jag och Sune har påbörjat lite haltträning längs med väggen. Han förstår för fort vad jag vill att jag inte hinner med. Det hela slutade med att jag hade klickat fram ett hoppande monster. Han hoppar liksom framåt på rumpan, erhm... Men, för att vara lite positiv, så skuttar han ju rakt i alla fall! hehe
Vi har också shejpat att han ska backa rakt bakåt från mig. Det gick ganska bra. Han bjuder ligg, sitt och ingångar hej vilt, men när han väl har fått två klick på stå så förblir han ståendes. Han är lite "klickerklok" ändå och tänker så det knakar...

"Hunden i TV"

2011-01-23T21:58:00.000-08:00

Gör som min vän Hanna och slänger in en länk till en jätteintressant diskussion om hundar i TV som gick på kunskapskanalen för någon dag sedan.

UR's hemsida :Mycket bra hundfolk säger tänkvärda saker. Länken tar er till Reino Oskarssons föreläsning. Reino är den man som jag och Hanna fick förmånen att gå M1 och M2-utbildning för! Men om ni klickar runt er hittar ni både kända och okända människor som pratar om otroligt intressant saker. Själv tyckte jag bäst om Per Jensens föreläsning "Hundar är inga vargar". Mycket nöje!

Helg full med stoj och så lite klickeridioti

2011-01-23T12:32:00.000-08:00

Sorkhopp

Igår var jag och Sune på 3-årskalas och jag bjuder på lite bilder från tillställningen. Annars har jag och hundarna haft en trevlig helg, med mycket kurs, sol, god mat och trevligt sällskap. Imorgon är det måndag igen, åter till verkligheten. Jag hoppas på en sovmorgon men jag tror att Sune misstycker.

Sune, 5 månader


Sune och Felicia, födelsedagsbarnet. Självklart hjälpte han till att öppna paket också!

Jag har inte glömt utmaningen! Hur har det gått för er? Ingrid, Mona, Nathalie? Någon mer som inte gett sig tillkänna, men som ändå hakat på utmaningen?
För mig och Goliat har det gått jättefint! Denna veckas trick att klicka in är enligt bukefalos klickeridoti att GÄSPA. Detta blir en utmaning må ni tro! Men det ska bli skoj att se om jag och Goliat lyckas.

2011-01-21T05:23:00.000-08:00

En otroligt charmerande Sune och så en liten bild på dagens inköp

Goliat blev hämtad av Magnus med Kila imorse och har fått ägna sin dag busandes med sin favoritflickvän i solskenet. Det känns skönt att han får röra på sig ordentligt, det var flera veckor sedan han fick en riktig långpromenad och han hade nog överskottsenergi så det räckte och blev över.
Jag och Sune for iväg till Arken Zoo för att hitta en sko med bättre passform. Den jag köpte igår ramlade nämligen av honom på morgonrastningen, och det räckte med ett par steg för att såret skulle börja blöda igen.Suck. Det blev även en sväng till Apoteket för att fylla på omläggningsförrådet, det går åt omläggningsmaterial i rasande fart när det bara ramlar av hela tiden... Nu köpte jag i alla fall följande:

Blodstillande vadd
Självhäftande gasbinda
Annan självhäftande linda i färgglad färg
Sterila kompresser (såna som inte fastnar i såret)
Hudvänlig tejp

Nu ska vi allt komma till rätta med det där trampdynesåret en gång för alla! Den självhäftande gasbindan verkar fungera fint (eftersom den fastnar lite i pälsen) så nu hoppas jag att min omläggning ska sitta kvar bättre, och med den nya skon går han som vanligt, den andra skon var som ett dasslock och han tyckte det var jättestörande.

Tassförband

2011-01-20T12:43:00.000-08:00

Ja, gott folk. Jag har just haft mitt livs första lektion i tassförbandets ädla konst. Nästan helt improviserat, med lite "man tager vad man haver"tema. Jag har aldrig haft en skadad hund förut. Jag trodde att skon jag köpt skulle räcka till Sune (och att han kunde ha tassen fri inomhus) men såret har börjat blöda igen så nu ville jag göra det riktigt.
Lättare sagt än gjort vill jag väl påstå.
Men efter att ha spolat rent såret, lagt en steril kompress (som jag rotade fram ur mitt "första hjälpen-kit") och fixade och donade så fick jag faktiskt till det!!!
.....................
I typ en minut, tills Sune hade dragit av sig det igen.
Nåja. Jag har precis lindat om det igen så nu får vi se om det vill sitta kvar.
Sune är olyckligare än olyckligast.

Klickerträning ikväll igen ! Jag är inne i ett flow.

Klossträning med Sune. Lite joxigt med handen där mot slutet dock.

Goliat fick utveckla vårat söndagstrick vidare till något som jag tänker mig ska bli "spansk skritt".

A bloody day

2011-01-20T08:47:00.000-08:00

Jag och Goliat på promenad runt Aspö gård

Jag kan inte rå för det, men hela kroppen spritter av vårkänslor. Kan någon klandra mig när snön smälter, solen skiner och fåglarna kvittrar? NI ÄR TRE MÅNADER FÖR TIDIGA! kände jag för att ropa till dom idag när dom kvittrade som värst.

Jag själv kvittrade inte speciellt glatt imorse efter morgonpromenaden. Jag hade släppt in hundarna, satt mig tillrätta vid datorn och tittade ner på golvet- på ett rött blodbad. Det var röda tassavtryck över hela golvet och mitt i allt låg Sune, helt smetig. Blod har ju en tendens att se "mer" ut än vad det är, och efter en visitation och dusch av tassar lokaliserade jag skadan till en rispa i en trampdyna. Suck. Så nu får jag hålla stenkoll och Sune får ha sko på sig på promenaden. Otursfågeln Sune.

För att trösta oss åkte jag och handlade en jättebra matbar till vovvarna. Jättebra- tills jag insåg att den inte fick plats på den platsen i "köket" där jag hade tänkt ställa den. Grattis. Nu får jag ha den framför teven eller precis vid sängen eller nånting. Jättemysigt.
Det blev ett nytt halsband till Sune också, eftersom jag varje gång jag ska ta av det han har nu råkar dra med hans öron (han har så himla brett huud). Jag köpte storlek 55 på halsbandet. Kan ni fatta det? Det kan inte jag. Visserligen är det ju för stort än så länge. Meeen han växer väl i det på någon vecka kan jag tro.

"Jag kommer vara hård"

2011-01-19T13:40:00.000-08:00

Ujujuj, ni anar inte hur grillade vi blir på vår "distanskurs" i hundträning via msn! Det är så man blir svettig! Efter instruktioner från Jessicah har jag fått ändra struktur på min lilla klossträning och här har ni resultatet:

Jag ser redan nu att jag fuskar med det sista steget så att han inte hamnar hela vägen in till
min sida. SKÄRPNING! En annan notering jag gjort är att JAG står fel i förhållande till "klossen".
Hans tassar är ju för långt fram om jag står framför boken och inte vid sidan. Haha, så pinsamt!

Klickerregler:

Håll käft när jag klickar (annars blir effekten att jag nästintill avklickar honom)
Våga vänta ut honom, han kommer inte att tröttna! (sluta rycka som att jag tänker hjälpa honom vilken sekund som helst)
Ha tydliga steg, när han klarar ett steg- klicka inte det utan gå till "nästa nivå" (med andra ord, ha en tydlig plan... vilket jag suger på att ha. Men jag ska bli bättre.)

(I detta sammanhang är stegen:

Kliva upp på klossen
Snurra med mig på klossen
Förflyttning utan att jag rör på mig
Stegra antalet steg in till sidan (här är vi nu!)
Kunna snurra in till sidan ett helt varv (och då ska givetvis matten stå rätt i förhållande till boken också)
Jobba bort klossen)

Annars har dagen varit en sån där vardaglig dag. På förmiddagen gick jag och Goliat en promenad på tu man hand (Sune fick sitta i bilen). Vi körde igenom några av tvåans moment och han var taggad till tusen. Sen åkte jag och Sune till min vän Maria och gick en promenad tillsammans med henne och hennes goldenvalp Molly. Vi behöver gå med andra hundar för att Sune ska lära sig att sköta sig i kopplet även i dessa sammanhang. Bitvis riktigt trevligt, bitvis hysterisk valpsammandrabbning med trassliga koppel och halktjut från mattarna. Nåja. Vi fick med oss en 10 kilos tunna med Eukunubafoder hem, man tackar!

Bild på Goliat från februari 2010

Eftermiddagspromenaden ägnades åt att försöka skaffa lite förslitningsskador, i form av att koppla loss en Goliat med överskottsenergi medan Sunemannen fick gå kopplad. Det blev inte så många filosofiska tankar på den skogspromenaden inte. Bättre lycka nästa gång!

Vardagslyx och grästuvor

2011-01-18T06:13:00.000-08:00

Till min stora glädje har det smält bort en hel del snö på Garnisonen. Tillräckligt mycket för att jag skulle kunna lägga ett kort näringsspår till Sune. Sunes första spår! Vad spännande! Jag passade på att lägga spåret under promenaden med Goliat. Perfekt att träna kvarsittande, snacka om att vara effektiv?

När det var dags för Sunes spår kopplade jag honom och gick över spåret som på en vanlig koppelpromenad. Han ble genast intresserad av min vittring och följde den. Han förstod absolut inte vad han höll på med (så klart), men jag tycker ändå att han gick ned i tempo, höll näsan relativt lågt och hittade till spårslutet där det blev full fest. Nu ser vi fram emot att hinna utnyttja denna gräsremsa fler gånger innan nästa omgång snö kommer i slutet av veckan.

Innan spåret fick Sune tokspel på en annan gräsplätt. Det är inte lätt att vara vintervalp och aldrig ha sett barmark i hela sitt liv! Tyvärr fick jag upp kameran precis när galenskapen hade lagt sig.

Så här trött blir man efter promenad

För Goliats del blev det promenad med bara matte medan lillebror fick sitta i bilen. Vi gjorde lite aktiveringsövningar och tränade på att han ska gå på höger sida på kommandot "sidan". Det fungerar verkligen bra! Det känns så himla lyxigt att, när man får människomöte, bara kalla in sin lösa hund, säga "gå här" eller "sidan" beroende på vilken sida man vill ha hunden på, gå med rak rygg förbi personen med en hund lunkande vid ena benet. Det, mina vänner, är vardagslyx när den är som bäst!

Klickeridioti, vecka 1

2011-01-17T10:52:00.000-08:00

Oj! Det gick snabbare än jag trodde att klicka in veckans trick med Goliat. Jag funderar på om morgondagens klickerövning får bli att lyfta ett bakben istället. Framtassarna vevar han gärna med nämligen, så utmaningen bestod i att klicka med tillräckligt bra tajming för att han skulle uppfatta att det var stilla tassen skulle vara. Givetvis kan man höja kriteriet så att han håller tassen stilla en längre stund också. Men... nää :P

Goliats onödiga trick nummer 134!

Utmaning

2011-01-17T08:09:00.000-08:00

Ja, målet med veckan får väl bli att undvika benbrott?

Blixthalka, isgata, fruktansvärt väder utomhus. Därför får man aktivera sig inne istället!
Jag har haft förmånen till lyxig inomhusträning två dagar i rad, men idag tog lyckan slut och jag får förlita mig på hallträning på tre kvadratmeter.

På forumet jag är medlem kom någon på idén med veckoutmaning. "Klickeridioti". Denna veckas utmaning är att klicka in att hunden ska kunna lyfta ena framtassen och hålla den där. Jag och Goliat har antagit utmaningen och ska börja träningen idag! På söndag redovisas resultatet med filmklipp på forumet.

Även om ni inte är med i forumet kan ni väl anta utmaningen ?
Kom igen nu!

Hundigt värre

2011-01-16T08:16:00.000-08:00

Idag har jag haft en sån där härligt hundig dag må ni tro! Den inleddes med valpkurs på Brona med Sune. Det gick kanske inte så där lysande och jag fick inse att jag får använda tillfällena till "träning i annan miljö". Kontaktövningar och koppelgående och så där. Han är duktig när det är träning inomhus och i passiviteten. Det är detta med att passera hundar och föremål på nära håll som inte fungerar så lysande...

Efter kursen var det nästan bara hem och vända i dörren, för då for vi tillsammans med klubbkompisar till Falköping för ridhusträning. Goliat tyckte miljön var lite utmattande, men fick köra rallylydnadsbana och agilitybana ett par gånger. Agilityrundorna gick superbra! Att få springa genom tunneln ett par gånger fick Goliat på strålande humör och han sprang som om han aldrig gjort annat. Han är verkligen en naturbegåvning när det gäller denna gren.
Sune då?
Ja, han fick sitta bunden vid sargen. Det gick faktiskt över förväntan! Han hade sele på sig utifall att han skulle få tokspel, och det fick han ett par gånger. Men annars var han väldigt sansad. Vi tränade också lite kontaktövningar och satt och tittade på agilityhundarna när dom sprang förbi. Lite frestande var det väl att springa efter, men han skötte sig faktiskt väldigt fint.
Nu håller jag tummarna att någon i klubben hittar ett ridhus i närheten av Skövde så vi får ihop några fler träningar i vinter. Helst av allt hade man ju velat ha en gång i veckan, men det kanske är önsketänkande.

Nu ska vi vila resten av kvällen, både jag och Sune är helt slutkörda.

Ridhuskillarna!

Klossträning

2011-01-15T12:48:00.000-08:00

Så här ser min och Sunes klossträning ut för tillfället. Jag använde hans kvällsmat som godis och tyvärr råkade han efter en liten stund inhalera en torrfoderkula. Men var inte oroliga, när jag stängde av kameran kom den upp och hamnade i rätt kroppsutrymme. Jag tycker att han är duktig med fotarbetet!

Kooikerträff

2011-01-15T07:51:00.000-08:00

Idag har jag och hundarna varit på kooikerträff! Helt underbart var det, då personen som anordnade denna träff driver ett hundpensionat där hon även har gjort iordning en inomhushall. INOMHUSHALL, kan ni fatta det?? Jag och Goliat tränade på agility och rallylydnad så det stod härliga till, helt underbart följsam var han och tyckte det var superkul att springa i tunnlar och klättra på hinder. Rallylydnaden gick också strålande, trots störning och att vissa av rörelserna var längesen man utförde.

Sune skötte sig också bra. Han fick vara med Leif i fikarummet och låg på en filt och vilade. Mellan varven tog jag ut honom och rastade och det var väl egentligen det enda tillfället då kameran åkte fram. Övrig tid hade jag fullt upp att hålla ordning på broddar, hundar, vantar och händer och fötter.

Morgonguld har stund i mun. Eller hur det nu var.

2011-01-14T02:00:00.000-08:00

Den ständigt poserande kooikern.......

..... och den galna jaktgoldenvalpen utan någon som helst självbevarelsedrift....

.... har tillbringat morgonen vid golfbanan.....

..... där de har tumlat runt i snön.

.... precis så som det är tänkt att små hundar ska....

Träningsdagbok, torsdag

2011-01-13T07:30:00.000-08:00

Sune

Ligg
Han bjuder ligg det första han gör nu när han vet att det lönar sig. Han har bra fart ned, men bli lite frustrerad när det inte är det jag vill. Jag ska akta mig för att träna samma sak för många gånger i rad med denna mannen, han lär sig fort. Jag har börjat sätta kommando på rörelsen.

Stå
Jag använder shejping och väntar ut honom från sitt, som är det han alltid bjuder först (sen är det ligg och sen är det lite frustrerat och sen när han reser sig får han godis). Han förstår snabbt och har gjort flera fina repetitioner under dagens pass.

Backa
Tränar in detta i samband med Stå-träningen. Belönar alla bakåtrörelser. Målet är att han ska lära sig att backa rakt bakåt ett par meter, detta för att underlätta för tekniken i övriga rörelser samt förbereda inför klossträningen.

"En lydnadshund måste ha god bakdelskontroll, både rakt bakåt och sidlänges. För bästa resultat använder man så få hjälper som möjligt, och fokuserar istället på att få förstärkt början på rätt beteende (första steget) så ofta som möjligt." -Fanny Gott

Jag ska också klura ut ett trick som jag ska träna in och visa på avslutningen för valpkursen (alla ekipage i kursen har fått denna läxa). Jag funderar på att ha klossträning som drömmål. Men mer realistiskt kanske är att ha tränat in att kunna backa rakt bakåt? Jag får fundera lite på det.

Goliat

Spansk skritt
Tränar genom att han ska dutta med varannan fot på mina ben, jag sitter ned. Han förstår snabbt, även om han verkar vara "högerhänt", dvs han använder gärna högertassen oftare än vänstertassen.

Kryp
Startar honom från ligg med nosen i backen och drar en godis på golvet samtidigt som jag säger kryp, "the old fashion way". Han förstår bra, men det blir nog svårt att jobba bort hjälperna (jag sitter på golvet, jag drar en godis på golvet).

Dammsugarpåsar

2011-01-13T02:12:00.000-08:00

Doftkulor till dammsugaren

Tänk att man till och med kan beställa dammsugarpåsar via internet?

Jag som är så glömsk har varit i affären ett flertal gånger och kommit på vid dammsugartillbehören att jag, ännu en gång, har glömt att ta med mig namnet på min dammsugare. Därför sökte jag på dammsugarpåsar och kom till www.dammsugarpasar.nu. Jag köpte påsar och doftkulor, dom skickar samma dag man beställer så jag ser fram emot att städa i övermorgon när mina tillbehör anländer!

Idag har jag och grabbarna grus varit ute i solskenet och vandrat runt garnisonen. Jag har inte använt bilen på ett par dagar, vilket faktiskt känns rätt skönt. Det har blivit lite väl mycket av den lyxen de senaste månaderna, men det ska bli bättring. Nu när Sune är lite äldre är jag inte längre livrädd att slita ut hans kroppsdelar så nu kan vi faktiskt gå lite längre sträckor och behöver inte transportera oss med bilen så fort Goliat ska skita (ja, för se Goliat gör inte sånt på innergården. Nejnej. SKOG ska det vara).

Idag skötte båda sig väldigt fint i kopplet så det gjorde mig mycket nöjd. Dom busade även en hel del när de fick vara lösa tillsammans, men jag har infört "busregler" också, som är ganska enkla- när jag tycker det räcker så räcker det. Punkt slut. Goliat är helt stel av slem efter att Sune har hängt i hans svans, rygg, ben, öron och mungipor.

Hundmöten och människomöten går lysande med Sune, det är bara att säga "gå här" så trippar han så fint vid sidan i väntan på en godisbit.
Däremot de fåtal gånger han FÅR hälsa på hundar...
Oh boy säger jag bara.

Han klampar över dom som en dromedar i flykt från elden. De stackarna som blir utsatta för hans så kallade lekinviter (som mer liknar seriekrockar) får vara glada om dom inte bryter benen av sig. Jag vet inte om detta är normalt? Jag önskar jag kände någon med en riktigt tjurig och stor tik som kunde sätta honom på plats en gång för alla. Han behöver verkligen lära sig att veta hut.

Från den ena dagen till den andra

2011-01-12T05:41:00.000-08:00

Idag provade jag att ställa mig upp när vi tränade. Jag är mållös. Det är ju helt fantastiskt att ha en lättlärd hund!! Det enda jag har gjort från idag till igår är att idag provade jag att ställa mig upp och ha leksaken bakom ryggen. Det är ju ganska stor skillnad på att sitta ner och hjälpa till med leksak och hand kan man tycka. Men Sune fattar ändå, jamenvisst sörrö.
Oj, vad svettigt det är med inlärningen när hunden fattar allting på en gång ;)
Goliat är måttligt road av våra förehavanden från sin majestätiska plats i soffan!

Sune tränar ligg, dag 2

Regler

2011-01-12T02:27:00.000-08:00

"Det var nåt med att man inte fick ligga under täcket? Eller?"

Idag har jag och hundarna varit ute på en halkig morgonpromenad. Goliat fick några upplet och Sune fick vara uppbunden, denna gången tog jag på honom sele så att han inte skulle bryta nacken av sig. Jag är nöjd med resultatet och ska fortsätta med sele och uppbindning. Ibland har man inte med sig bilen och då är det bra att kunna binda den ena hunden.

Annars tränar vi ensamhet här. Jag har sprungit ut och in flera gånger redan. En minut är jag borta. Förut när jag stod utanför dörren och väntade hörde jag en oroväckande duns. Jag tänkte att det var Sune som hoppade på dörren. Jag avvaktade en liten stund och gick sedan in, men när jag försökte öppna så låg Sune i vägen. Dunsen var alltså när han lade sig på hallmattan. Det måste ju ändå räknas som ett framsteg?

Jag tycker att Goliat krymper för varje dag som går. Numera går han under smeknamnet "Lille gubben". Det kan väl inte vara så att det är den där andra, älgkalven, som blir större och större? Näe, omöjligt. Han är ju mattes lille bebis, inte kommer väl han bli så hiskeligt stor??

"Ligg!"

2011-01-11T09:46:00.000-08:00

Som sagt så har jag och Sune lyckats komma till ett genombrott vad gäller inlärningen av ligg.
Ligg är ju en minst sagt viktig rörelse, både i vardag och lydnadsträning. Därför känns det extra skoj att han verkar ha rätt teknik naturligt, även om jag nu till en början belönar alla lägganden. Det gäller att inte vara så petig. Som ni ser på filmen använder jag för tillfället mycket hjälp. Jag sitter på golvet, jag använder leksak/mina händer. Fällen är ju också en form av hjälp, även om jag faktiskt fick honom att lägga sig i hallen förut, utan fäll att ligga på. Nu ska vi ta bort hjälperna, lägga in kommandoord och sätta in störningar. Jag är så himla peppad!

Jag ser ut som en lycklig dåre och Sune är lika rar som vanligt.

Sune, 5 månader, tränar ligg

Goliat fick ett klickerpass där jag påbörjade ett nytt trick, "spansk skritt". Sen klickade vi kryp också, vilket gick över förväntan. Visserligen kryper han som en groda, men vi ska ju inte tävla så det spelar ju ingen roll.

Shoppat, igen!

2011-01-11T06:47:00.000-08:00

Idag är en stor dag i Sunes och mitt gemensamma liv. För idag är den dagen när jag vågade lägga ut mattan under tevebordet igen. Detta firades med att åka iväg och shoppa på Elins Esplanad. Eftersom alla i Skövde är lika smarta som mig, men tänker lite snabbare, så var tyvärr de flesta broddarna slut. Det fick bli såna som sitter på "framfoten", storlek XL på apoteket. De enda som fanns kvar. Jag var otroligt missnöjd tills jag och hundarna gick promenad nu på eftermiddagen. Det är verkligen dom bäst spenderade 199 kronorna på länge!! Jag halkade inte en enda gång och kände mig jättetrygg där jag gick på isiga gator. Kom igen nurå vintern!! HA! Mig kan du inte bryta benen av!!

I en bubbla

2011-01-10T12:50:00.000-08:00

Lånad bild

Tack för alla tips om tantbroddar! Imorgon ska jag och vovvarna tuffa iväg till Clas Ohlson det första vi gör, för att inhandla ett par som jag fick tips om skulle vara både bra och billiga. Hoppas jag lyckas undvika att bryta några ben tills dess.

Idag har Sune varit hos sin dagmatte hela dagen. När jag hämtat honom åkte vi nästan direkt vidare till hundklubben där instruktörsmöte väntade. Jag stoppade in Sune i en kompostgallerhage och tränade med Goliat en bit bort. Sune satt tyst och tittade på. Sen var det hans tur att träna och vi busade friskt och han brydde sig inte när Monas hund traskade förbi ganska nära inpå.

När de andra instruktörerna började droppa in med och utan hundar fick Sune återigen gå in i hagen, där han lade sig tillrätta och sov hela mötet igenom. Med främmande hundar och folk runtomkring. Jag kanske ska sluta tjata om detta fenomen nu, för det är tydligt att han har otroligt lätt för att slappna av. Men jag blir ju så otroligt lycklig varje gång det händer!Det är en helt underbar känsla. Tack snälla Cilla att jag fick köpa honom, han är helt otrolig.

En annan otrolig sak angående Sune är att jag idag äntligen lyckades få honom att lägga sig fyra gånger, fällknivsstyle. Jag drog fram vår nyinköpta fäll på golvet och hade honom på den och då var det inga problem att få honom att lägga sig genom att ha en kamptrasa i handen och lägga båda händerna på den så att han blev lite frustrerad och lade sig för att få tag på den. Då var jag snabb med att berömma och så lekte vi en stund för att sedan göra ett nytt försök. Fyra gånger fick vi till det, så nu har jag hopp om framtiden igen! Vi håller sakta med säkert på att bygga upp vår bubbla som vi ska befinna oss i varje gång vi tränar tillsammans. Det är en härlig process att gå igenom, det här att lära känna varandra och ha roligt tillsammans.

Idag fyller förresten Goliat 4 år. Grattis till alla hans syskon också!
Tyvärr har väl det inte bjudits alltför många roligheter denna födelsedagen, då gatorna är isklädda. Men ett märgben och lite träning fick han i alla fall, så han är nog relativt nöjd.

Glashalt

2011-01-09T23:15:00.000-08:00

I dessa tider är det inte kul att ha hund. Det är blankis på hela vägen, och någon stackars kommunalarbetare har tappert slängt ut lite grus som ligger som små räddningsöar i allt det där hala. Jag och hundarna halkade runt på morgonpromenad. Ett kvarter tog tjugo minuter. Positivt är dock att man blir otroligt konsekvent med koppelgåendet. Dom skötte sig ypperligt för så fort någon av dom gjorde minsta ansats till att dra blev det ett himla liv på den där som höll i snörena. Goliat har vett att flytta på sig när jag börjar vifta och tjoa till (vilket betyder att jag närsomhelst kommer att välta). Men Sune har inte samma självbevarelsedrift utan står kvar och blinkar och tittar. Tur att han är tålig, han skulle nog klara om jag råkade landa på honom.

Gutefåret Sune

2011-01-06T09:18:00.000-08:00

Sune verkade inte ha varit medveten om mig när jag kom hem från jobbet imorse. Två timmar efter min ankomst väckte han mig nämligen genom att slänga en vante i mitt ansikte och säga "mu-mu-mu" på ett alldeles underbart gulligt sätt. Han är verkligen den charmigaste varelsen som gått på fyra tassar!
Men jag är ganska tacksam att han inte sa "bä bä bä". För då hade min övertygelse om att han håller på att förvandlas till ett gutefår blivit ännu större. De senaste veckorna har han nämligen börjat bilda något som liknar en fårs päls. Stora, vågiga pälsbomber uppenbarar sig på hans rygg och jag blir lite kallsvettig vid tanken på att tvingas springa runt med en lockig golden.

Därför har jag beställt en trimmer. Jag kan ju visserligen inte raka honom på ryggen med den, men den lindrar min lockig-hund-ångest litegrann.

Bajsexperten

2011-01-05T03:38:00.000-08:00

Jag kan väl snart klassa mig själv som något av en hundmagsjukeexpert! Eller, är det kanske tvärtom? Eftersom mina hundar hela tiden insjuknar i diverse tarmrelaterade sjukdomar... Jag vet faktiskt inte riktigt hur det ligger till. Däremot kan jag rekommendera att köpa hem lite produkter från apoteket, så att ert hemapotek är välfyllt om ni skulle ha samma otur med era hundar som jag haft med mina.
Idag inhandlades diarsanyl (tidigare har jag provat canikur och pro-kolin), febertermometer, plastskydd till febertermometer och lite annat smått och gott. Tidigare ligger där redan ett första-hjälpen-kit, blodstoppande pulver och jodopax.

Jag och Sune tränar på med friska tag. Jag har funnit ny inspiration genom att titta i min "Lydnadsträning i teori och praktik" från Canis. Superbra bok ni som funderar på att köpa en ny! Jag har skrivit om den förut, men det tål att upprepas. Just nu sitter jag och går igenom grundfärdigheter. Jag håller precis på att lära Sune att backa intill en vägg!

Mardrömsnatt

2011-01-04T00:43:00.000-08:00

Jag tror universum hatar mig.
Igår, vid tio-tiden på kvällen spydde Goliat upp sin kvällsmat. "Okej", tänkte jag. "Att spy upp sin kvällsmat tillhör ovanligheterna, men jag kan ta det. Det är nog ingen fara". Efter den första kräkningen spydde han var tionde minut fram till klockan tre på natten. För varje kräkning blev det som kom upp allt mer rosa. De sista kräkningarna var nästan blodröda. Jag fick så klart panik. Som jag alltid får. Ringde blå stjärnans "20 kronor per minut"telefon och pratade med en tveksamt kompetent sköterska. Första gången jag ringde gav hon mig bara samma gamla sketna råd som dom alltid ger. "Fasta och börja med små portioner". Eh, min hund spyr blod här? NEJ, jag tänkte faktiskt inte truga i honom torrfoder!?

Nåja. Vid tre-tiden avtog kräkningarna och vi fick äntligen sova några timmar. Idag har det varit lugnt hittills.

Jag vill ändå ha med något trevligt i detta blogginlägg. Ett av mina nyårslöften var ju faktiskt att bli mer positivt, vara tacksam för det lilla, se saker från den ljusa sidan, ta vara på ögonblicket, leva i nuet. Ja, ni vet sånt tjafs. Igår svängde jag in på Netto och hittade dessa fina ramar för bara 50 kronor styck. Förstoringarna kom på posten häromdagen. Visst blev det fint? Bilderna är 30x40 cm, så det känns lite så där familjeporträttseriöst (klicka på bilden för att se den i större format).

Lite guld och gröna skogar tack.

2011-01-03T02:35:00.000-08:00

Jag måste väl erkänna att detta med att ha två hund inte bara är "guld och gröna skogar".
Ensamträningen med Sune har inte gått speciellt bra.
Eller, helt ärligt så har det gått katastrofdåligt.

Häromdagen hann jag bara ut genom portdörren när jag hörde hur den ena hunden skällde och den andra ylade mot månen, som en varg. Porten gick i baklås och där stod jag i bara träskor och utan jacka och försökte panikartat ta mig in innan mina grannar fick mig vräkt. Väl uppe såg jag hur Goliat stod under köksbordet och ylade. GOLIAT! YLAR!?

Jag pratade förtvivlat med min vän Jessicah om saken. Tack så mycket för att du tar dig tid! Det är svårt att se vad man gör fel när man är mitt uppe i det. Hon fick mig att komma fram till att jag gör olika när jag lämnar Goliat ensam mot när jag lämnar båda. När jag lämnar Goliat går jag bara, utan att säga något. När jag lämnar båda stänger jag in dom med hjälp av ett kompostgaller. Jag har väl tänkt att det ska göra dom mer trygga, att vara på en mindre yta. Men i Goliats värld har detta alltså varit en världsomvälvande förändring. Han, som aldrig har sagt ett ljud över att bli lämnad har alltså börjat yla. Tänk va? Vad "små" detaljer för oss kan vara chockerande i deras värld?

Nu har jag i alla fall börjat om med ensamträningen. Brutalt seriös och strategisk. Jag gör precis som jag gör när jag lämnar Goliat ensam, nämligen ingenting. Tar bara på mig skor och jacka och går ut. Sen sitter jag i trappen med tidtagarur och lyssnar. Dom första gångerna jag gick ut satt Sune och pep vid dörren. Men nu sista gångerna har han faktiskt stannat kvar med Goliat och har inte sagt ett ljud. Goliat har sovit vidare som han alltid brukar göra när jag lämnar honom hemma. Trygg och lugn. Hoppet om att kunna tvätta och handla har återvänt!

Nu till en rolig händelse! Jag blev precis uppringd av Göteborgsposten. Dom ska ha ett litet reportage inför MyDog och frågade om dom fick låna en bild på Goliat. Dom ska tydligen ha med en fråga om rasen i ett litet "Vad vet du om raser?"frågetest. Så nu får alla som har GP kika extra noga! Det ska bli skoj att se vilken bild dom väljer!

Goliat, rasrepresentant. Men det förstår man ju, han är ju världens snyggaste kooiker! ;)

Sune på valpkurs, del 1

2011-01-02T07:21:00.000-08:00

Idag for jag och Sune ensamma till Skövde för att vara med på första gången på valpkursen.
Det var 6 deltagare samlade. En dvärgschnauzer, en tysk spets, en blandras collie/schäfer,
en lagotto, en dansk/svensk gårdshund och så Sune så klart. Som är en golden retriever,
om ni råkat missa det!

Vi fick träna på att passera varandra och sitt/stanna när de andra ekipagen gick förbi oss. Sune skötte sig mestadels bra. Han skötte sig så gott han förmådde kan man säga? Det är inte så lätt att sitta kvar när det kommer fram hundar hela tiden. Nåja. Sista vändan när vi skulle passera de övriga tyckte jag ändå att vi fick till det. High five till Sune!

Annars gick det första kurstillfället mest ut på passivitetsträning och träning med lös hund i en hage som kursledaren hade byggt upp i mitten av rummet. Sune låg snällt på sin filt under hela tiden vi var inomhus och följde med fint när det var våran tur att träna i hagen. 2 timmar höll kursen på, så man kan tro att valpar borde vara trötta. Men inte Sune, nej nej. Han sov ju i bilen. "Ska vi köra en vända till nu matte?" Energi så det räcker till fem hundar, puh.

Årets första dag

2011-01-01T05:35:00.000-08:00

Konstigare väder har man väl sällan skådat. Inatt, lagom till alla överförfriskade Herrljungabor skulle ut och panga på alla sina raketer blåste det storm och spöregnade. Då var jag glad att sitta bekvämt i min fåtölj, invirad i en filt och kika på en bra film. Sune låg bredvid i sin säng och sov sig genom grannens kaskad av fyrverkerier som tycktes leta sig allt närmare balkongen.

Idag vaknade vi till strålande solsken och isgata. Efter att ha halkat mig runt kvarteret och insett att det inte gick att gå några längre sträckor på isgatorna for jag och M ut till Jämnesjön för att äta lunch där istället. Vi stannade till vid affären och handlade lite korv och grillkol och så spenderade vi ett par timmar vid ett vindskydd med solen mot kinden. Innan vi åkte hem fick jag och Sune ställa upp oss ute på sjön för lite fotografering. Jag lägger upp ett par stycken så ni får se resultatet!

Sista bilden när jag fortfarande kan ha honom i knät? :)

Året som gick och gott nytt år!

2010-12-31T07:44:00.000-08:00

Fint väder, fin öl och egenhändigt gjord chokladmousse i vunnet Mattsonglas får avrunda mitt år

Enligt ett sms jag fick av min kära lillasyster kommer jag (eftersom jag alltid dissar kedjebrev) att riskera hängmage, hängröv, hängpattar och oönskad hårväxt. Aj aj aj. Inget bra sätt att börja ett nytt år på va?

Det är meningen att jag nu ska försöka komponera någon form av nyårskrönika. En kort sammanfattning av det gångna året och så några rader om mina förhoppningar inför nästa år. Men jag har otroligt svårt för sånt där. Jag har egentligen aldrig varit mycket för att sjåsa upp nyårsafton. För min del är det nog mest som en vanlig dag. Jag förstår heller inte hur någon skulle vilja supa sig redlös och göra bort sig som den första händelsen på ett helt nytt år. Nej, ikväll blir det god mat, flasköl och filmtittande. Goliat är inte ett dugg berörd av fyrverkerier, men Sune verkar inte lika imponerad och därför vill jag tillbringa natten i hemmets trygga vrå.

Årets sista dag har vi mestadels varit utomhus. Jag och Sune har tränat lydnad och sen har hundarna busat tills jag kiknade av skratt, böjde mig dubbelvikt i en snöhög och blev överfallen av Sune i en slags kärleksfull valpattack. Det tycker jag får sammanfatta mitt år. Glädjen som mina hundar skänker mig.

ta hand om er, och

GOTT NYTT ÅR!

En tur med Goliat i skogen

2010-12-30T09:39:00.000-08:00

Min hjärna vill tro att det är fredag. Därför har jag tillagat en fredagsmiddag med god sås, klyftpotatis och marinerat kött. M berättade att Sune lyfte på benet när han kissade idag. Jag tror inte att det är sant, men vill ändå dokumentera det, utifallatt.

Uppdatering i ottan

2010-12-29T22:18:00.000-08:00

Jag är vaken tidigt idag. I vanliga fall rastar jag Sune en gång klockan 06.00 och sen går vi in och sover tre timmar till. I väntan på att dagsljuset ska infinna sig. Men idag skulle Sune följa med M till jobbet, så det var bara att pallra sig upp för att förbereda. Förberedelserna innefattade rastning, matning och påklädning av Sune och godisladdning av Mattias jackfickor. En del instruktioner flög visst ur munnen också, men dom var nog mest till för att fylla morgonluften. Dom fastnade nog ingenstans menar jag. Idag fick Sune inviga sin nya, fina Hurttaväst. Så ingen galning på elverket kör över honom.

Jag har unnat mig lyxen att morgonduscha, nu när jag inte behöver rasta hund varannan timme hela dagen lång. Jag tror inte att det är meningen att människan ska duscha på vintern. Man blir iskall när man stiger ur, man blir blöt, håret vill aldrig torka. Usch och fy, tacka vet jag raggardusch.

Lite shopping

2010-12-29T03:45:00.000-08:00


Nya foderlådor och en fin reflex till Sune

Jag har shoppat lite dom senaste dagarna. Nytt foder till Sune (när man äter nästan en liter foder om dagen går en säck åt med hiskelig fart...), en Hurtta-reflex från nya serien Lifeguard och två lådor att förvara fodret i. Jag är så trött på att gå och riva i fodersäckarna varje gång jag ska utfodra odjuren. Nu har jag istället två smidiga lådor, perfekt!

Sune fick förresten följa med in på djuraffären och han tog det hela med ro. Jag kan inte beskriva hur glad det gör mig att veta att min valp är stabil i alla miljöer. Han reagerade varken på skjutdörrar, människor, ny miljö eller konstiga dofter. Inte ens när en liten chihuahua försökte äta upp honom höjde han på ögonbrynen. Han är så himla cool. Han är inte överdrivet tillgänglig, utan tacklar nya situationer med en lugn nyfikenhet. Det är guld värt.

Idag har vi varit och tränat på parkeringen igen. Goliat fick träna lite slalomhandling mellan koner med koppel över ("hinder"). Han är helt underbar att styra. Bara jag viftar rätt så tar han hindren perfekt.
Ja, ni ser ju själva hur bra vi är på den otroligt pedagogiska och övertydliga ritning jag gjort över våra övningar.

Ni blir sugna att gå kurs för mig nu va? Jag är så otroligt pedagogisk så det är inte klokt.

Sune fick träna följande:

Sitt-stanna: Jag kan numera gå ifrån honom med ryggen vänd mot honom. Idag gick jag fem meter, stannade. Vände mig mot honom och väntade ett par sekunder. Jag försöker vara sparsam med hjälper. Idag prövade jag också att störa honom genom att ta fram en leksak och dingla lite med den framför näsan på honom.

Fotposition: Jag ställer mig med honom på min vänstra sida och belönar när han ger mig ögonkontakt. Denna övning känns nästan löjlig eftersom han tittar på mig med sån intensitet i blicken så det nästan bränns i ansiktet. Nåja. Jag vill få honom att förstå att vänstersidan är världens bästa ställe. Jag har också på försök tagit ett litet steg framåt, efter ett par försök följde han med fint och fick kampbelöning.

Slalom mellan koner: HAHA... Sune slet sig, snodde en kon och sprang runt runt runt med den i munnen, lycklig och fri. Sabla byracka. Tur jag har viltost. Viltost är vilda valpars bästa vän.

Byta handske mot godis: Funkar bättre och bättre. Tänker ta avlämningar med klicker inomhus istället. Nu skiter jag i detta. Nu gör jag på mitt sätt.

Idag tränade vi också lite cirkelarbete. "Ett bra cirkelarbete gör att hunden tycker att det är roligt att springa snabbt ihop med föraren. Det lär också den unga hunden att inte hoppa mot eller bita i föraren som springer i full fart."

Synd att Sune är så "ful", vi hade lätt gjort oss i utställningsringen, han springer jättefint och tycker det är superskoj!

Övriga reflektioner från dagen är detta med intensitet i röst och belöning. Jag kommer ju på mig själv med att bete mig precis likadant med Sune som med Goliat. Det vill säga bli galet glad när han gör rätt, tjoa och hoppa runt. Det kommer naturligt och i stunden känns det så fel att dämpa mig själv. Men å andra sidan har jag aldrig haft en så här intensiv hund förut. Frågan är om detta kan skapa stress hos Sune? Målet är ju egentligen att vi ska lära känna varandras språk och att Sune ska tycka att arbetet med mig är det roligaste som finns. Bör jag ändra mitt beteende? Jag blir så osäker på mig själv tillsammans med honom. Jag vill inte förstöra, samtidigt är det så svårt för mig att vara rolig utan att vara galen. Usch, det är svårt när man vill att allt ska bli perfekt. HJÄLP.

Köksliga äventyr

2010-12-28T03:03:00.000-08:00

Imorse tog sig hundarna friheter må ni tro. Genom att husera hej vilt i kökssoffan! VA FALS!!
Jag tyckte ändå dom var så söta så jag var tvungen att fotografera dom lite innan jag chasade ner dom.

Vi har även hunnit med att åka ut en sväng till brukshundsklubben för en promenad i skogen och lite träning på plogad parkering. Sune inte fullt så hysteriskt skällande i bilen och Goliat på tårna och med ett "VAD SKA VI GÖRA NU"skall. Mycket trevlig stund, trots stelfrusna fingrar.

Goliat fick träna fotgående och inkallning med ställande. Något seg på första sträckan innan ställandet, så vi körde vanliga inkallningar tills farten var som vanligt igen.

Sune fick träna förbud, vilket inte gick alls bra. Jag använde Goliats pipleksak som "förbjuden frukt", vilket ju var alldeles för frestande för en liten Sune som blev helt till sig i trasorna och inte alls speciellt intresserad av att kampa med en fånig gammal handske. "MEN MATTE, DET LIGGER EN PIP DÄRBORTA!?".
Nåja. Jag fick honom i alla fall att fokusera på mig och handsken och gav honom sedan varsågod att ta pipen som han sedan fick byta mot godis. Vi måste ju träna inför valpkursen så vi är bäst i klassen.

Sune växer

2010-12-27T09:39:00.000-08:00

Visst matchar vi varann?

Ojoj, ni kommer aldrig tro det. Men jag mätte precis Sunemannen och enligt min eminenta tumstocksmätning mäter han nu hela 50 centimeter. Inte konstigt att han ser stor ut!
Som min kära vän Hanna sa;
när han är 2-3 år kommer folk att säga "OJ, jag har aldrig sett en så mörk pyreneer!"
eller "vad är han mer än golden?"

Solig dag

2010-12-27T07:50:00.000-08:00

Sune i en fin inkallning

Efter lunch åkte jag och hundarna ut till landet för en härlig tur i vitt och blått. Det märks att Sune blivit äldre. Han orkar mycket mer och hans behov av att få sträcka ut sig växer lika fort som hans långa ben. Han och Goliat har superkul tillsammans, på bekostnad av Goliats frans som numera består av tre stackars strån på varje öra. Inte trodde väl jag att någon valp nånsin skulle våga hänga och dingla i Goliats öron och svans, men ack så fel jag hade... Sune hänger i dessa stackars hårstrån dagligen och när man klappar Goliat är det enda man känner stelt slem. Mysigt va? Jag vill ändå tro att Goliat tycker att det är roligt att ha Sune hos sig. Han springer mycket mer nu när Sune är med. Dom kan springa runt runt runt och leka tafatt och Goliat ser så lycklig ut. Visserligen ser han ut som sju svåra år flera gånger om dagen också...

Min hjärna vill inte förstå att det bara är december. Det går inte ihop och jag blir lika förvånad varje eftermiddag när det börjar att skymma redan vid tre-tiden. Detta vita landskap är inte vanligt så här års, och jag vill på något vis tro att det redan är februari. På vägen hem var jag tvungen att stanna bilen för att föreviga det underbara landskapet framför mina ögon. Jag vill aldrig någonsin ta det här vackra för givet.

Frontalkrockande hundar

Kärlek

Två snöiga nosar

Vacker hemfärd....